Idag är en riktig skitdag. Jag skulle helst velat hoppa över den här dagen. Många tankar som snurrar, och mycket som gör ont och jag är ledsen. Kanske är fel av mig att skriva om det här för att jag inte berättar allt. Men samtidigt är det svårt att sätta på sig en mask och låtsas som ingenting. Jag har blivit sviken så det gör ont genom hela kroppen, man liksom vet inte vart det är som värst. Och hur många förlåt jag än får så vet jag inte hur jag ska kunna glömma och gå vidare. Det är aldrig ens fel att två träter men det finns en viss skillnad på vad man gör eller har gjort. Självkänslan är på botten. Jag känner mig totalt värdelös och oattraktiv, nej jag vet att jag inte är det kanske men ni fattar, det ligger hos en själv och det spelar ingen roll om någon försöker förklara motsatsen. Jag är sönder just nu och vet inte om jag någonsin kommer att kunna lita på en annan människa igen. Jobbigt! Men jag älskar ju honom…
Imorgon blir dagen förhoppningsvis bättre. Det går upp och ner, man blir påmind och så blir det lite bättre igen. Jag vet inte hur jag ska jobba med detta, är det bara att låta dagarna att gå och hoppas? Man blir lite dum i huvudet av sådant här. Men man går starkare ur det.
Imorgon är det tjugo år sedan mina bror och hans älskade gifte sig i Ekebyborna kyrka. För tjugo år sedan så spelade jag deras kärlekslåt Det vackraste på piano i kyrkan. Herregud tjugo år sedan, det går fort. På torsdag har jag och Micke varit gifta i nio år. Är ni gifta? Vad gör ni på eran bröllopsdag? Blir ni uppvaktade? Äter en god middag? Vi har aldrig firat en bröllopsdag faktiskt hahaha. Sådant.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe, hänga lite tvätt och se om det är något intressant på burken.
Kram / Madeleine
