Igår efter att jag tagit farväl av alla fina bloggmammor så bestämde jag mig för att besöka min kära faster. Det var exakt fyra år sedan jag träffade henne och det var när jag och Micke gifte oss. Vi fick inte så mycket tid på tu man hand. Innan det så träffades vi på pappas begravning. Jag kände att det var hög tid att träffas och när jag ändå var i Solna där hon bor så åkte jag dit.
Oj sist jag var på den här gatan var 14år sedan. Jag hade Victor i magen utan att veta om det men ändå så kände jag igen mig. Lustigt att vissa saker etsar sig fast i minnet. Jag visste precis vart jag skulle…
Vi hade hörts på facebook, hon hade sett att jag skulle på gala i Solna och tyckte vi kunde träffas om det fanns tid för det. De skulle ha vårstädning ute på gården mellan 13-16, så jag visste att hon skulle vara hemma. Jag överaskade henne med att åka dit utan att meddela henne.
Det blev ett kärt återseende.
Hon hade inte förändrats ett dugg. Hon måste ha hittat någon form av stopp och växt. Det var precis som när vi träffades sist, trots åren som gått. Och hon påminde mig om pappa, och det värmde gott…
Min fina faster ♥
Nu har jag två fastrar till som jag ska besöka när de minst anar 🙂
Men visst sjutton är man dålig på att hälsa på de man håller kära. Man säger alltid ”men vi får höras av och ses någon dag” och sen rinner det bara ut i sanden.
Så iväg med er och hälsa på någon som inte träffad på länge!
Kram ♥