Idag kom pmsen och hälsade på, och det med besked. Och inte nog med det, som en hård knytnäve rakt i magen kom också den där smärtan. Baaam! Inte konstigt om humöret blir påverkat när man också får så förbaskat ont. Jag går som en gammal gumma, lite framåtlutad och håller mig om magen. Jag tycker faktiskt lite synd om mig själv när det blir så här. Klart det finns värre saker i livet att jämra sig över, det finns det ju alltid. Men jag blir nästan lite halvt handikappad. Att lyfta Mathilde gör så ont att det känns som om det brinner i magen, det värker ner i benen och upp i ryggen. Har jag tur så blir det bara några dagar med den här värsta smärtan. Har jag otur så håller det i sig längre. Det kanske låter superfjantigt men jag liksom blundar och ber till högra makter att det ska försvinna. Naivt eftersom jag kommer få leva med det här, men under har ju skett tidigare. Så hoppas kan man alltid!
Tur det finns smärtstillande och värmande vetekuddar. Det känns bättre nu ikväll än vad det gjorde tidigare idag i alla fall ♥
När jag ändå håller på att beklaga mig så kan jag ju likagärna fortsätta lite till med det. Jag vet inte om någon som läser här har varit med om liknande, men natten till idag så upplevde jag något så jäkla obehagligt. Jag har känt det tidigare, men inte så ”starkt”. Jag hade lagt mig och var på väg in i drömmarnas värld, skulle vända mig från rygg till sida och då från ingenstans så låser sig högerknät. Eller vad det nu är som händer med knät? Jag försökte räta ut knät men inser snabbt att det bara blev värre. Alltså fatta den paniken! Sätter mig upp och tar tag i knät för att känna vad som är fel. Som om jag skulle kunna känna det liksom hahaha. Hur jag än försöker räta på benen så hugger det tag i knät som om något ligger fel. Jag försöker väcka Micke, hallå hjälp det är något fel med mitt knä! Det har låst sig! Till svar fick jag att det var bra att jag hade låst dörren. Alltså va!? Där sitter jag med panik, försökte försiktigt ställa mig upp men det gick inte. Mathilde vaknade såklart också och vill ha mammas tutte. Och för att inte skapa skrik och riskera att väcka övriga huset så fick jag lägga mig ner igen och amma henne, någonstans där så försvann den här låsningen huxflux. Tack gud för det!
Jag har fått såhär förut men inte riktigt så ”starkt” eller ska jag säga ”hårt”. Det gör ju satans ont och man får panik. Vad kan det vara för något? Är det mina intensiva promenader som kan påverka det? Å andra sidan så kände jag detta första gången när jag väntade Mathilde, är inte det skumt? Nån menisk? Led?
Jag ska ringa vårdcentralen imorgon i alla fall, det är inte meningen att jag ska vara rädd för att gå och lägga mig på kvällen om knät skulle få för sig att låsa sig eller snurra till sig. Jag vet det låter helskumt! När man ligger i sängen hahaha, vore ju annat om man hade gjort något fysiskt ansträngande när det hände liksom.
Noga om mitt eländiga liv, det är ju inte bara skit även om det låter som så ibland. Just like a rollercoaster, vissa dagar upp och andra ner.
Alltså titta på den här klänningen! Hur fin!? Så fort jag såg den på Kappahl så fastnade jag för den. Det är inte ofta jag hittar en långklänning som jag tycker sitter bra på mig själv, men den här satt som en smäck. Väldigt smickrande modell som passar alla former, sånt gillar jag! Trevligt pris var det också på den, 349 kr om jag inte minns fel. Hade den på mig när jag fotade ett dop i helgen, och inte vilket dop som helst utan Maltes dop. Han har hunnit blir tre månader nu, min vännina Emelies son.
Men, jag glömde fota mig själv så jag kunde visa er hur fin klänningen är. Jag får komma ihåg det till nästa gång jag har den på mig. Men hett tips till alla som vill ha en fin sommarklänning!
Hade ett gäng trötta barn efter skolan idag, men inte så trötta så att de inte orkade bada i poolen. Det var nämligen det första de gjorde när de kom hem. Men efter kvällsmaten så somnade dom allihop i soffan.
Trött Charlie ♥
Mathilde har börjat prata lite nu. Hon säger mamma, pappa, titta, Eja (Engla-Freja), lampa, hej, vovve, nej och blomma. Varje dag händer det nya saker i den här lilla damens liv, så mycket att undersöka. Är det något hon älskar så är det att vara ute, varje morgon hämtar hon sina skor och pekar mot dörren.
Colin hjälpte pappa med maten idag. Han kände sig inte helt hundra sa han, men maten ville han gärna hjälpa till med ändå. Det syns på bilden att han inte är riktigt mår bra. Han fick sätta på potatisskalaren och det var det viktigaste. Jag hoppas inte barnen blir sjuka nu lagom till skolavslutningen.
Nu ska jag krypa ner i sängen med min vetekudde, håll tummarna för att vi slipper flera knäincidenter. Jag ska fortsätta att läsa min nya bok, Micke säger att det är tantsnusk. Harlequin för en obotlig romantiker som mig är alldeles perfekt 🙂 Det visste ni inte om mig va? Haha! Romantiker och allt…
Kram / Madeleine
