Tveksamt. Har försökt att piggna till med jämna mellanrum, men jag är sååå trött! Förkylningen har verkligen satt sig. Huvudet värker och näsan rinner. Tacka vet jag näsdroppar, bra skit.
Övertalade dock min trötta kropp att ta tag i tvätthögen i morse. En nödvändighet tyvärr. När man är så många som vi är, nio personer för att vara exakt då är det ett måste att hålla en viss ordning och rutin. Så det var bara att sätta fart. Men det gick tungt.
Efter ca en timme så ville jag inget annat än att telefonen skulle börja ringa så jag i alla fall hade kunnat ha en ursäkt för att inte fortsätta. Men näää ingen ringde? Ovanligt. Anade då en viss oro. Var är mammas mobil? Adam hade gömt den i leksaksköket. Nio missade samtal och fem sms. Nåja jag var saknad, men inte kontaktbar. Men jag fick i ordning på det jag skulle. Så vad drar vi för slutsatts av det? (HOST)
Men pga av min kraftansträngning så fick jag feber.
Micke tog med sig barnen ut bara för att jag skulle få kunna lägga mig en stund.
Men det slår aldrig fel, bara för att det blev två mindre hemma så blev det ju inte alls lugnare. Då minsann skulle tvillingarna leva rövare. Åhhh! Tycker synd om mig själv…
Hoppas JB kommer snart, han är efterlängtad!