Tänk vad snabbt det kan vända i föräldraskapet ibland. Ena stunden är man glad andra stunden blir man ledsen.
Igår var det äntligen dags för Engla-Freja att få gå på discot hon längtat efter. Varje år ordnar dagispersonalen ett disco för barnen i femårsgruppen men också för barnen som slutat dagis och börjat sexårsgruppen i skolan. Då får de träffa kompisarna som de saknat så mycket. Engla-Frejas bästa kompis Stina går nämligen numera i sexårsgruppen. Så var det ju även några speciella pojkar som skulle komma också. Ni kan tänka er hur nervöst det har varit här hemma nu några dagar.
Micke hittade den perfekta klänningen till Engla-Freja. Lilla damen använde alla sina tappatänderpengar och köpte den. Vi tyckte att hon kunde ta någon av klänningarna hon hade hemma men nähe, serrö det här var viktigt.
Min lilla prinsessa ♥
Ja kvällen blev nog lyckad, nu längtar hon redan efter nästa disco.
Mitt upp i förberedelserna inför den storslagna kvällen så kommer Wilson hem och var ledsen. En pojke på skolan hade sparkat honom på handen. De hade spelat ett bollspel som heter King. Det går ut på att man ska spela ut varandra ur en ruta. Wilson spelade ut den här pojken varpå han blev så arg så han började sparka Wilson. Jag undrade självklart varför ingen hade ring mig? Med tanke på hur svullen handen och fingrarna var så borde någon ringt tycker jag. Wilson hade sagt till en annan fröken på skolgården, någon han inte kände men han hade ändå bett den här läraren att berätta det här vidare för Wilsons fröken. Det här hade tyvärr inte gått fram till rätt lärare! Och Wilson hade inte velat gå fram på lektion och berätta det här själv. Han hade alltså suttit med värk och svullen hand hela dagen i skolan utan att någon märkt det.
Jag blir så arg! Ringde Micke och sa att vi måste åka upp till akuten för att undersöka handen och berättade hela historien. Vi beslutade oss också för att åka upp till rektorn för att reda ut det här och göra en anmäla om kräkning.
Det här låter kanske som att vi överreagerar lite grann. Men faktum är att det här är inte första gången vi har problem med våra barn på den här skolan. Och vi är inte ensamma om problemen heller.
Förra veckan så kände sig en pojke så pass hotade att han sprang hem med gråten i ögonen. En taxichafför hade uppmärksammat detta och skjutsat hem honom. Det hela hade börjat med ett bråk mellan två pojkar på skolan. Den ena pojken hade då hotat med att följa med den andra pojken hem. Då hade personalen sagt att antingen följer vi dig hem, eller så står vi kvar på skolan med den andra pojken så att du får gå hem i lugn och ro.
När Victor var på väg hem i måndags så passerade han den här skolan. Då stod det ett gäng på skolgården och började skrika bla bögjävel till Victor. Och nja, det är väl inte rätt kille att skrika åt kanske. Han reagerar. Så Victor traskade in på skolgårde och frågade vad det var frågan om? Han sa även till dom att bög inte var nått skälsord. Helt plötsligt så uppmärksammade personalen på skolan att Victor stod på skolgården, de gick fram och sa åt honom att gå därifrån.
Det jag undrar är varför inte personalen agerat redan innan Victor gick in på skolgården?
Det är så förbannat tråkigt att det ska behöva vara ett sånt här klimat i skolan. Eleverna ska inte behöva vara rädda för att vara i skolan. Och de ska defintivt inte behöva springa hem för att de är rädda för bråk.
Wilson är hemma idag. Han är trött efter besöket på akuten igår. Som tur var så är inget brutet i handen men han är fortfarande väldigt svullen och har ont.
Nu ska jag och kidsen gå och hämta våran bil som är inne på service. Den ska fixas inför ett litet äventyr vi ska åka på snart, många mil blir det 😉