Så var det redan torsdag. Idag har jag hjälp av världens bästa hjälpredor här hemma Mathilde och Livia. Det kan kännas som en omöjlighet ibland men det går oftast bra.
Jag är just nu mer än tacksam för att jag kan ha mina raringar hemma. Alla har ju inte den möjligheten och jag förstår att den här situationen som vi alla lever i nu är tuff för alla.
Jag hade ett ”öppet spår” på min story häromdagen där alla som ville fick skriva exakt vad de ville. Många uttryckte sin oro över hur de skulle orka ta sig igenom pandemin. Många delade med sig av sina historier kring sjukdomen.
Jag känner en oerhörd empati och jag blir verkligen ledsen över att så många mår dåligt just nu. Många yngre skrev att de var rädda för att gå till skolan, rädda för att bli smittade och eller ta med sig smittan hem till sina föräldrar. Att veta att så många går och är oroliga gör mig ledsen. Det var många andra som skrev att de kände sig ensamma, och att de vissa dagar kände att de inte skulle orka mera. Andra hade drabbats av viruset eller deras anhöriga och en del av dessa väldigt hårt.
Det skrevs kort och gott mestadels om Corona, och ja det är ju det vi alla lever med just nu. Det enda jag önskar mig just nu är att detta virus försvinner! Man blir så deppig när man tänker på det, ibland blir det liksom övermäktigt som om det äter upp en inifrån. Jag kan inte förstå de människor som säger att de inte är rädda för covid-19, antingen så förnekar de vad som händer runtom i världen eller så är de helt och hållet korkade. Det finns all anledning att vara rädd, det finns inga undantag för det här viruset. Det drabbar alla olika oavsett om man är rik eller fattig. Har man otur så blir man väldigt sjuk, viruset tar ingen hänsyn.
Jag läste om en kille i våran lilla stad som inte alls är gammal som legat i respirator i en vecka. Det kanske man inte tror om någon som är i trettioårsåldern. Inga underliggande sjukdomar heller, men trots det så blev han väldigt väldigt sjuk. Så om man är så nonchalant och säger att man inte är rädd så kanske man ska tänka om.
Vi måste vara rädda om varandra. Hur svårt är det att förstå att detta är allvar!? Jag tappar nästan tron om mänskligheten när en del i ens omgivning struntar i allt. Jag ser människor som jag inte känner som lägger ut på sociala medier att de är på gym, umgås med andra och inte verkar bry sig nämnvärt. Men jag ser även människor i min närhet som gör detsamma, människor som tom arrangerar födelsedagsfester! Hur kan man ens överväga att göra så!? Det är fullkomligt idiotiskt! Jag hörde någon säga ”de får skylla sig själva hoppas de blir smittade så kanske de förstår” Jag kan inte önska någon sjuk, det går emot hela mitt förstånd och allt jag står för. Och sen får man inte glömma även om sådana tankar skulle komma till en ibland så får ju en större smittspridning också konsekvenser. Så därför önskar man ju ingen sjuk! Tänk på alla i vården som tvingas utsätta sina egna liv pga andras dumheter. Det är väldigt dumt att människor inte följer restriktioner, men för den saken skull så är det ju bra om de inte blir smittade och sjuka. Men ja, jag förstår att man kanske tänker så när man blir ledsen, frustrerad och besviken på sin omgivning.
Jag tittade på presskonferensen med Stefan Löfven och han informerar om ytterligare restriktioner. Och säger tydligt och bestämt – Gå INTE på gym! Och ordna INGA middagar! Man ska INTE umgås med andra än de man bor och lever med, och nu också är det också en regel för allmän sammankomst man får nu max vara 8 personer. Mera tydligt än såhär kan det väl inte bli tänker jag. Eller ska det behöva gå så långt att det måste bli lagstadgat för att människor ska börja leva efter det här?
Så SNÄLLA lyssna på restriktionerna och var rädda om er!
Till alla er som inte mår så bra just nu. Ni är inte ensamma Många känner likadant. Vissa dagar är jobbigare än andra. Ett tips är att gå ut och gå, göra av med energi och få frisk luft. Även om man följer alla restriktioner så behöver man inte isolera sig helt och hållet. Motion är bra. Jag försöker ta en promenad då och då och jag mår alltid bättre efteråt. Annars försöker jag göra något som jag tycker är roligt, jag kanske bakar eller pysslar med barnen.
Idag har vi pysslat med att göra egna pappersstjärnor. Mathilde var så pepp på att få klippa och klistra. Det kan ju gå hur som helst när man släpper barnen lösa med papper, sax, klister och annat. Jag förberedde mig på att det skulle vara glitter och konfetti överallt efter att vi gått loss på pysslet här hemma, men det blev inte så farligt ändå
Jag måste bara visa den här fina tröjan som jag köpte på @mayaslillagarderob på Instagram. (Och nej detta är inget betalt samarbete. Utan jag delar detta för att jag själv vill!) Såg att tjej hade taggat henne efter att hon köpt kläder hos Mayas lilla garderob och jag fastnade direkt för utbudet och kunde inte hålla mig ifrån att handla lite kläder till barnen
Så glad att jag hittade denna personliga butik
Min älskade busfrö!
Jag har annars den här veckan fått både det ena och det andra gjort. Jag hängde upp den här fina krukan i köket. Dock så blev det med en annan växt i. Jag älskar som ni vet blommor och växter, och gröna växter som klättrar är mina favoriter.
Muggarna som jag fyndade på Erikshjälpen här i Motala gjorde sig fina på den ena hyllan i köket. Tänk vad mycket fint man kan hitta för bara några kronor.
Jag har haft utvecklingssamtal, och föräldramöte. Helt fantastiskt att vi haft kommit så långt i utvecklingen att vi alla kan vara med på möten fast på avstånd. Inte bara pga av Corona, jag tänker i fortsättningen också. Det finns ju de som har svårt att komma ifrån och kanske inte kan närvara på olika möten, då är detta alternativ perfekt.
Jag passade på att plocka upp matvaror samtidigt som jag var med på föräldramöte ☺️
Tror ni att man kommer fortsätta med den här sortens möte i framtiden när Covid-19 är borta?
Adam trivs fantastiskt bra på sin skola i Linköping. Och jag är så himla stolt över honom som varje dag pendlar till skolan. Det är aldrig några problem, han lägger sig på kvällarna och går alltid upp i tid på morgonen. Han sköter sig själv och tar ett enormt ansvar.
Det var väldigt mycket bråk på skolan han gick på innan, han mådde inte alls bra av det. Dessutom så kände vi inte att han utvecklades i skolan så som han borde ha gjort. Alla bråk tog så mycket tid och energi så kunskapen blev lidande. Adam behövde en förändring och det kunde inte blivit bättre än så här.
Jag ska erkänna att det var en stor omställning för honom. Jensen har ett helt annat upplägg och en mera kontrollerad skolform. Bättre på många många sätt skulle jag vilja säga. Adam är idag en helt annan kille, lugn, positiv och glad. Härligt!