11 år tillsammans med min man. Åren går fort, och även om jag ibland vill kräkas på honom och skicka honom långt åt fanders så är vi starkare än någonsin ihop.
Vi har haft våra upp och nedgångar. Usch vilka tuffa stunder vi gått igenom, ibland har hoppet om att hitta tillbaka till varandra helt och hållet försvunnit. Men idag har det gjort oss trygga med varandra och tagit vår relation till en helt annan nivå och på ett helt annat sätt.
Alla par har sin egna problematik och inget är helt och hållet problemfritt. Hemligheten är kommunikation. Att prata med varandra och respektera varandras olikheter. Vi är så olika på många sätt och vis men samtidigt otroligt lika och kan avsluta varandras meningar.
Jag tror också på att man måste låta varandra utvecklas individuellt och glädjas med varandras olika val i livet. Och även om man kanske inte tycker om det alla gånger ändå försöka att stötta varandra.
Sen har både jag och Micke saker vi behövt jobba med själva. Självinsikt är ibland knepigt, men när man kommit så långt att man faktiskt själv kan se sina egna brister och fel så är det lättare att jobba med dom. Vi har ju gått skilda vägar, träffat andra och hittat tillbaka till varandra. Inget som är unikt på något sätt, tror många haft det så. Baksidan med att dela med sig av sitt liv officiellt är dock att andra tagit sig friheten att lägga sig i. Tro det eller ej, både vänner och människor som inte ens känner oss.
Helt naturligt att ett förhållande är stormigt ibland. Precis som det kanske är tvärtom för några andra. Inget är rätt och fel. Alla är olika. Men att prata och lyssna på varandra är viktigt ❤️
Humor är också viktigt, att ha roligt ihop. Kunna skratta och bjuda på sig själva. Vi skrattar ofta. Micke är rolig och ibland utan att ens veta om det hehe Vi älskar honom. #PeggyAlBundy
Igår frågade Micke mig vad jag ville ha i bröllopspresent. Jag vill att du målar om Mathildes spjälsäng. Han tyckte det var en bra idé, den hade ju ändå stått felplacerad på altanen i flera dagar eftersom jag inte själv tagit tag i det. Och nu hade han tröttnat på att se den bara stå där Ja jag vet, jag hade ju tänkt ta tag i det men det blev inte så.
Från vitt till grått. Jag väntar ju på spjälsäng men efter flera veckors väntan, månader så orkade jag inte vänta mera. Anledningen till att jag vill byta säng är att jag vill ha en spjälsäng som är mera öppen. Då kanske, förhoppningsvis Mathilde trivs bättre i sin säng och kan sova där istället. Så nu har vi tagit bort den ena sidan, Micke har förstärkt sängen under eftersom den blev ”ranglig”.
Den gråa färgen är densamma som den vi har som fondvägg i sovrummet. Någon ville veta vilken färgkod, och det är Beckers B510 Grus. Jag ska måla hängaren en pall och ett skåp vi själva byggt i samma färg så det smälter ihop fint i hela sovrummet.
Men idag ska jag bara försöka ta det lite lugnt. Jag var med om något otroligt obehagligt igår som sänkte mig totalt. Jag vet inte om det är ett varningstecken på att jag måste lyssna mera på kroppen. Skriver mera om det sen, nu ropar Tuva-Li på mig från ovanvåningen.
Kram / Madeleine