Lite mallig nu. Och jag har bestämt att jag får vara det. Idag har jag kört min första körlektion med Kadri. En ganska nervös Madde hade ont i magen och mådde illa straxt innan vi skulle hoppa in i bilen. ”Har du kört bil förut?” och jo det har jag ju, men det var ju sådär 10 år sen. Men gud, hur gammal är jag? Det lät old. Men ialla fall, han tryggade mig med att berätta att hans dotter hade frågad honom om han kunde följa med och cykla en dag. Det var väldigt länge sedan han cyklade, men när han väl började trampa så gick det av bara farten. Och visst kunde han fortfarande cykla.
Jag fick börja med att känna på koppling och gas. Sen kom det tillbaka, allt som pappa en gång lärt mig. Och Kadri tyckte det gick bra så jag fick köra hela vägen tillbaka från en parkering till bilskolan. Och jag passerade tom en rondell. Sådärja!!!
Det känns bra, nervositeten har släppt lite. Och jag tror farsgubben hade varit stolt över mig om han fortfarande varit med oss. Vet inte varför jag väntat så länge på att ta tag i körkortet? Så många gånger som jag har varit på den bilskolan, och så många gånger som jag och pappa har övningskört. Jag är så glad att jag äntligen vågade ta tag i det här, och mycket gör nog också att jag trivs så bra på just den här trafikskolan.
Titta så fint jag har parkerat 🙂