Godmorgon från mig och den här lilla solstrålen. Den busiga lilla solstrålen 🙂
Man har sällan tråkigt med Livia, alltid så glad och full av liv. Men samtidigt så varm och gosig, hon älskar att vara nära. Vill helst sitta i knät och kramas.
Visst är de här kläderna sååå fina! Älskar dom här små regnbågarna ♥ Det finns så mycket fina tryck på kläderna till barn som man blir glad av. Ni hittar kläderna HÄR! Bra kvalitet också, och trevlig prislapp. Även till de lite större barnen finns det fina kläder och de hittar ni HÄR!
Hon vaknar alltid med ett leende på läpparna, alltid. Hon ler oftast innan hon ens öppnat ögonen. När jag pussar henne på kinden och säger godmorgon så sticker mungiporna upp.
När hon var mindre så var hon ofta allvarlig, en sammanbiten bebis. Klart hon var glad, men för att få henne att skratta högt så fick man charma henne rejält. Vi brukade skoja och säga ”ja hon undrar väl till vilken tokig familj hon har kommit egentligen” 🙂
Det här var förra sommaren, Livia bland tomatplantorna. Tycker den här klänningen är så söt, undrar om hon kan ha den även denna sommaren? Hon har sprungit av sig bebishullet och blivit så långsmal. Men bebishull, gud vad jag älskar det! Så gulligt! Och visst längtar man till sommaren när man ser sådana här bilder? Jag har så stora planer för trädgården det här året. Luktärter ska jag ha ett hav av är tanken. Och det kan man börja förodla snart, jag ska vänta några veckor till, men sen så ska jag börja lite smått. Ska bli så roligt.
Idag har jag lite samtal att ta tag i. I fredags pratade jag med våran psykolog ang Mathildes selektiva ätovilja. Det blev ett långt samtal. Vi tog allt från början, hur vi märkte att Mathildes ätvanor skiljde sig från de andra barnens. Hur hon äter, vad hon äter och hur vi jobbat med detta sedan hon var riktigt liten.
Efter en och en halv timmas samtal med hopp om att inte glömma och utesluta några viktiga detaljer så kände jag mig helt dränerad. Fick jag med allt? Har jag missat något? Varje minsta lilla detalj är viktig att få med.
Samtidigt så blev jag ledsen, allt detta som vi har kämpat med i alla dess år utan att bli tagna på allvar. Varje gång jag tagit upp problemen med läkare på vårdcentralen så har jag nästan blivit skrattade upp ansiktet. ”Lilla du, din flicka mår bra hon växer fint enligt kurvan så du behöver inte oroa dig! Barn äter när de blir hungriga” Det gör mig inte bara ledsen, jag blir så jävla arg! Om de bara visste vad vi kämpar!!! Och med facit i hand, en bra viktkurva behöver INTE betyda att allt står rätt till även om det är en första indikator. Mathilde har inte bra värden och har pga sin ätovilja utvecklat andra jobbiga problem.
Allt det här fick jag ur mig också, det kändes såååå skönt. Äntligen människor som förstår. Otroligt befriande. Nästan en förlösande känsla. Svårt att förklara, men det är så mycket känslor kring detta för att vi har fått kriga så länge själva utan stöd och hjälp. Psykologen sa att vi blivit proffs på detta vid det här laget, och ja så är det. Men det har via blivit det hårda vägen kan man säga och så ska det inte behöva vara.
Och med våran erfarenhet så brinner jag för att försöka göra skillnad för alla dessa barn och föräldrar som har det likadant. Det får inte finnas okunskap om selektiv ätovilja. Jag skulle önska att BVC skulle få mera kunskap om detta. De träffar ändå föräldrar och barn väldigt mycket och många gånger så tror jag att man i ett första läge kan fånga upp det här problemet där.
Idag ska jag i alla fall ringa till barnmottagningen och be läkaren ringa upp för att jag vill förtydliga hur våran plan ser ut. Vad händer nu? Och hur ska vi gå vidare? Och så länge så kämpar vi på ♥
Sen har jag några andra samtal som tynger mig lite, en del samtal som påminner mig om en jobbig tid som vi gick igenom för ett par år sedan. Orkar inte ens skriva om det just nu. Men det är bara att ta tag i det. Känner mig lite tråkig när jag skriver om motgångar i livet, men samtidigt – vem orkar upprätthålla att allt är guld och gröna skogar jämt. Livet är upp och ner i perioder, och man måste gå igenom saker.
Men senare idag sak jag visa er vårt nya lilla projekt här hemma. Det muntrar upp lite. Hoppas ni kommer tycka det är roligt 🙂
Hörs sen!
