Vet ni hur jäkla stolt jag är över mig själv som klarade MVLT Extreme Run, med mina förutsättningar så är jag nöjd även om jag kom sist, jag gjorde det i alla fall ta mej tusan! Nästa år kan det bara gå bättre tänker jag. Med ca 45 stycken hinder på en 8 km eller 9 km som det nästan blev så var det bara två hinder som jag inte klarade och då fick jag istället göra straff burpees 10 stycken totalt. Vid hindren stod de kontrollanter som höll koll på oss och peppade. Jag hade svårt att ta mig upp för en vägg jag hade tur som blev omsprungen av ett team, där visade sig gemenskapen och teamkänslan. ”Kom igen jag hjälper dig!” Jag fick hjälp av en kille som slängde fram händerna och pushade mig uppför väggen.
MVLT är en förkortning för “Mycket Vilja Lite Träning”. MVLT startades som en cykelklubb 2009 av ett gäng inbitna cyklister med Vätternrundan som främsta mål.
Under åren har medlemsantalet ökat och cykeln har fått sällskap av andra motionsformer såsom simning, löpning, längdskidåkning, MTB samt terränglöpning.
MVLT Extreme Run är föreningens egna arrangerade tävling och de hoppas att deltagarna finner tävlingen både kul och utmanande. Tävlingen är främst ett motionslopp, ett styrkeprov där deltagarna ska känna att de överträffar sig själva.
Här kommer lite bilder (några underhållande haha!) från loppet. Det hade varit roligt att kunna visa mera bilder av när vi kämpade i gyttjan, sprang i en bäck, hoppade i och ur containers eller när vi kämpade uppför det branta sandtaget. Bar och lyfte däck och sprang på en åker. Det kändes ett tag som om vi aldrig skulle komma i mål.
Jag var framför Calle i ca 3 minuter haha! Ni vet han som så roande skrev att han ville vara i samma startgrupp som mig. Givetvis ropade jag bakåt och frågade varför han låg så långt bak hehe.
Närkontakt med ett gäng hockeyspelare…
Micke och Angelica var grymma!
THE vägg! Som jag var orolig för det här sluthindret. Oron blev inte bättre heller när man återigen fått springa i vatten och lera innan man skulle ta sig upp här. Det blev halt men det fanns hjälp, jag visste redan innan att jag skulle hålla till höger. Tack gud för det! Man är inte jättetuff när man kämpat sig igenom alla hinder och ska ta sig upp 5 meter på en vägg.
Men jag kan nu efteråt säga att känslan av att överträffa sig själv nu har infunnit sig. Träningsvärken är värt det alla gånger 😀
Vill ni läsa mera om MVLT Extreme Run så kan ni göra det HÄR!
Nästa år ska vi vara mera förberedda och vi har redan nu börjat fila på ett team som ska springa ihop! Hoppas ni kommer att hänga på också.
Kram / Madeleine