Alla gnäller över vädret. Det är så kallt och snön ställer bara till med en massa problem för alla. Jo som varje vinter, eller som det i alla fall ska vara på vintern – snö! Jag måste ändå säga att jag är glad över flingorna som faller ner mot marken. Det får mig att känna julkänsla och barnen är lyckliga.
Till och med granen står på plats. Frågan är bara om vi vågar lägga under julklapparna redan nu?
Det ända jag inte känner mig tillfreds med just nu är min träning. Jag har fuskat och jag skäms. Jag intalar mig att det beror på att jag haft så mycket runt omkring mig just nu. Eller nja de senaste tre månaderna faktiskt. Ni kommer förstå inom kort, då kommer allt falla på plats. Men hur som helst, det är ingen ursäkt. Det är bara jag som har haft dålig disciplin. Men nu har jag bestämt mig, på måndag ska jag ta tag i träningen igen. Det sitter i huvudet, man måste betsämma sig och enbart ta in inspiration som är feelgood för en själv.
Jag får dåligt samvete för att jag inte uppdaterat er mer om träningen och kosten. Flera gånger i veckan får jag mejl från er som undrar hur fasiken jag gått tillväga för att komma iform. Många tackar mig också för ”sparken i arslet!”
Det här fick jag häromdagen…
Hejsan!
Gud va jag har längtat efter att få skicka detta mejlet! I sommras började jag läsa din blogg och av någon anledning gick jag tillbaka i ditt arkiv och läste om den första gången som du gick ner i vikt med hjälp av Olga. Jag hade själv gått ner några kilo efter en tågluff i Europa och kände mig motiverad att fortsätta gå ner i vikt, och SEN började jag läsa din blogg och blev super motiverad! Om du som har 8 barn 2 hundar 1 man och 1 hushåll du ska ta hand då ska banne mig jag klara det som ”bara” har en sambo och en lägenhet på 63 kvm! Så jag satte igång! Snappade upp allt du skrev om träning och vad du åt och jag gick ner och ner! Det fungerade verkligen denna gången! Jag började på 97kg när vi reste iväg i början av juni och i slutet på augusti vägde jag 88! Jag är så himla stolt över mig själv! Det har varit väldigt tungt i perioder och då har jag gått tillbaka i ditt arkiv och läst om den första viktresan för där skriver du så utförligt och man kan verkligen känna igen sig. Denna gången så skrev du inte så mycket och nu skriver du nästan igen alls. Det är ju självklart ditt val, men det har varit skönt för mig att kunna gå tillbaka i arkiven och läsa om någon som också tycker det är jobbigt 🙂
Nu är jag nere på 86 och mitt mål är 85 och egentligen skulle jag inte få skriva detta mejlet till dig förrän jag var nere på 85, men det ligger långt inne nu känns det som! Jag har börjat äta lite onyttigt på helgen och så för att jag vill att jag ska få lite balans och känna att jag faktiskt får äta något någon gång för då tränar jag hellre mer i veckan för det tycker jag är så kul! Men sen samtigt så förstår jag inte mig själv varför jag inte hålla igen någon vecka till så kanske jag når mitt mål? Jag är kanske rädd för att lyckas eller så tycker jag inte att jag förtjänar att nå mitt mål? Haha det är mitt problem att lista ut, utbildar mig till socionom och blir då kurator så jag får väl analysera mig själv ordentligt! Jag begär absolut inte att du ska svara på detta mejlet jag hoppas att du bara läser det och förstår hur mycket gott du har gjort för mig, men om du skulle svara får du gärna skriva om du också har det jobbigt i perioder när motivationen sviktar och man tycker synd om sig själv för att man inte får äta hur många lussekatter man vill, och vad du gör då? Äter du eller du klarar att hålla dig? 🙂
Men med detta mejler ville jag bara säga: TACK! TACK FÖR ALLT!
Tack för alla tips, Tack för att du bjuder så mycket på dig själv! Tack för att du inte slutar skriva trots alla konstiga kommentarer från folk!
Tack för att du skriver blogg och därigenom hjälpte mig! Du gör verkligen skillnad!
MVH
Sandra
Är 181 cm och väger nu 86 kg mycket tack vare dig!
Sandra, grattis! Visst känns det fantastiskt när man märker skillnad. Inte bara rent fysiskt utan även psykiskt. Det är bra att sätta upp mål, då har man något att kämpa för. Det svåra brukar dock inte vara att nå målet utan att faktiskt vidhålla målet. Helt plötsligt så slappnar man av och tänker att man nått det man kämpat för. Men det är egentligen då den riktiga prövningen börjar. För även om man varit superduktig på att dra in på onyttig kost och tränat frenetiskt för att nå ett mål så måste man hitta en sund balans i tillvaron. Livet kan inte bara kretsa kring träning och kost för alla. För en del är det rent av en pina kanske. Det är därför jag inte heller kan förespråka några speciella dieter. Vem vill behöva leva med exempelvis LCHF eller GI hela livet. Man har käkat potatis i alla år, varför ska man behöva välja bort husmanskost? Det handlar om att äta rätt mängd vid rätt tillfälle. Det behöver inte vara svårare än så. Sen att man kanske ”deffar” sig till ett visst mål det kan jag förstå. Jag kan tycka att de senaste året har blivit nån slags kosthets som en del människor valt att tjäna en massa pengar på.
Du kommer nå ditt mål Sandra och du kan äta en eller två lussekatter utan att få dåligt samvete. Tränar man dessutom så påverkar det ämnesomsättningen positivt och då behöver inte lussekatten vara något negativt. Så kan man aldrig jämföra sig med någon annan. Man har ju olika förutsättningar men mycket sitter i huvudet. Vill man så kan man, och det har ju du om någon visat prov på.
Jag är så glad över att kunna inspirera andra. Och man ska leva som man lär sägs det, men jag är inte mer än människa även jag faller för frestelsen ibland. Och med det sagt så tror jag flera kan känna igen sig i det. Tack själv Sandra du har just inspirerat mig att fortsätta hålla fast i det jag kämpat för!