Sen uppdatering. Vi påbörjade inskolning på dagis i torsdags. Det gick jätte bra och Tuva-Li trivdes bland alla barnen. Fredagen gick även den fantastiskt bra. Det verkar som hon tycker det är spännande och det finns mycket nytt att utforska . Det känns jätte skönt. Sen ska man väl inte ropa hej än. När mamma och pappa plötsligt inte finns där så kanske det blir en helt annan grej. Och lite tårar får man väl räkna med. På måndag ska vi lämna henne korta stunder men finnas tillgänglig. Jag har absolut ingen brådska med hennes inskolning och ser hellre att vi går lugnt fram så alla känner sig trygga, både för Tuva-Lis skull och för våran.
Jag har varit helt sänkt i några dagar. Trött, hängig och frusen, jag har inte haft ork till något. Det känns som om nått är på gång i kroppen och det vore ju inte så konstigt efter Charlies febriga dagar i veckan. På det har jag toppat allt med en häftig diskussion med min stora son. Åh jösses, det kom ingen bruksanvisning med föräldraskapet hörrni! Men nu förstår jag uttrycket ”små barn små problem stora barn stora problem” jajemän alla småbarnsföräldrar det är den bittra sanningen! Försent för att ångra sig är det ju också och det är ju inte öppet köp på dom heller!
Jag ringer min kloka och visa gamla mamma som snabbt besvarar mina bekymmersamma klagomål med att påminna mig om livet ”men lilla Madeleine hur var du själv när du var i den åldern?” Ja inte var jag sådan i alla fall! Med risk för att låta gammal nu, men visst fan är det skillnad på dagens ungdom!? ”Ja men lilla gumman sådana är dom nuförtiden”. Jag som lovade mig själv att inte bli en frågvis och jobbig mamma, vad hände!? De flesta av mina vänner har ju inte barn i min ålder eftersom jag blev mamma så tidigt. Mina vänner (de flesta) har mindre barn och har inte kommit in samma föräldraproblematik. Ibland blir det svårt att förstå situationen man är i som tonårsförälder om man inte själv har barn i samma ålder. Jag har har kontakt med Victors bästa kompis mamma och det känns verkligen jätte bra. Vi hjälps åt med att sätta regler och försöker ge grabbarna samma tider om de ska iväg osv. Till saken hör nu då att min son träffat en tjej som bor en bit bort, i en annan stad. Han vill jätte gärna åka dit och sova över men jag tycker att han kan komma hem på kvällen. Just nu är jag världens dummaste mamma som inte alls fattar att ungdomar i hans ålder visst får göra sådana här saker. Men det måste jag precis missat då? Nej jag kommer fortsätta vara en jobbig tråkig och dum mamma. Förhoppningsvis förlåter dom mig sen när de är lite äldre och inser att jag var hård för att jag brydde mig. Klart det är skillnad på dagens ungdomar, det är ju vi föräldrar och vuxna som förändrar dom. Jag kommer ta mitt ansvar…