Jag skulle gärna förklara, men det går bara inte. När jag tänker efter så skulle jag nog kunna skriva en bestseller. Den skulle dementeras och göra många upprörda både på ett bra och dåligt sätt. Varenda kapitel skulle fängsla läsaren och betraktaren skulle förstå. Ibland kan man inte rå för vad som händer i livet även om man kan påverka det väldigt mycket.
Dom senaste dagarna har varit avgörande i mitt liv. Känslorna har liksom borrat sig igenom kroppen på mig. När det känns som mest hopplöst så har jag velat ge mig själv en käftsmäll. Jag är tuffare än så, jag är stark och vägrar låta något bryta ner mig. Det är min karaktär, stark så in i norden.
Just nu känner jag mig inte stark, tvärtom jag känner mig svag. Jag kan jämföra det med att förlora den man älskar mest på jorden. Det känns fortfarande som det var igår jag pussade min pappa farväl. Andan går ur kroppen, sorgen tar över. Det gör ont ett tag, det blir bättre kanske går över men känns fortfarande när man tänker på det.
Ni har ingen aning om vad det är jag babblar om. Det här kan vara det konstigaste inlägget någonsin. Förvirrande.
Önskade jag kunde bläddra fram i boken och läsa det sista kapitlet. Fick jag bestämma så skulle jag vara omringad av en fransk miljö och glada barns skratt. Berusad av livet och glad för det lilla.
Kärlek till er ♥