Nu är det nära Men inte tillräckligt nära om du frågar mig. Jag vill inget annat än att han ska komma nu. Lilla ”Gösta” kom nu! Det får vara arbetsnamnet idag. Han ska heta det i mellannamn så vi kallar honom det ibland, men fortfarande har vi inte bestämt vad han ska heta. Jag tycker Philip är fint men det får jag a b s o l u t inte ta, det är Williams namn
De senaste dagarna har varit tunga, tycker jag upprepar mig när jag skriver det. Men det är så känslan är just nu. Jag är tung och trött och orkar inte göra så mycket just nu.
Men idag faller i alla fall den sista lilla pusselbiten på plats som jag varit lite stressad över ett tag. Jag får en efterlängtad leverans – babyskyddet! Äntligen fick jag ”tummen ur” och bestämde mig för något som kändes bra. Jag vet inte varför jag inte kommit till skott tidigare, men som jag nämt innan så kanske det har varit någon slags mental spärr inom mig som inte vågat göra det där sista. Det är ju rätt fånigt egentligen om man tänker efter, för jag menar även om vi inte haft något babyskydd så hade ju bebis kunnat komma ändå. Och då hade vi fått lösa det. Så ja, dumt att mig att inte planerat just den saken i tid. Men nu så, nu är vi beredda och det känns lite läskigt. Känner mig som ni vet lite mera orolig den här gången, och svårt att förstå att det faktiskt är på riktigt. Samtidigt så känner jag ju honom väldigt tydligt hela tiden och det känns tryggt och minst sagt på riktigt.
Det är på dagen snart ett år sedan jag fick mitt missfall, kommer aldrig glömma det! Bland det värsta jag någonsin upplevt. Och det är så mycket med just den här tiden som påminner om det som var då. Jag är väldigt mottaglig för känslor och intryck. Vet att det kanske låter flummigt för en del, men jag liksom känner igen luften, doften och allt runtomkring. Rosenskäran blommade som mest och var som finast, precis som nu. Guldet i skogen växer och skörden blir som bäst. Men jag vill inte alls åka till skogen och plocka svamp. Det ligger där som ett litet minne inom mig.
Jag har bestämt mig för att inte låta det som hände då dra ner mig nu. För vi väntar ju på det finaste i livet och för det är jag tacksam och lycklig. Och jag är lycklig, fast mina ord kanske låter lite deppiga. Men det kommer över mig ibland, jag är inte mer än människa. Och jag är nog inte ensam om de känslorna. Det finns ju även en pappa som känner väldigt mycket just nu. Och kände även då. Även om det är jag som genomgår det tuffa så är det såklart inte helt lätt att stå bredvid i sådana här stunder.
Jag försöker njuta så mycket jag bara kan av nuet, sådär klyschigt ni vet. Fånga dagen och allt ☺️ Så här ser våra morgnar ut. Våra barn tar gärna sovmorgon, jag och Micke dricker kaffe i lugn och ro och pratar om hur skönt det är att faktiskt få sitta en stund i fred på morgonen. Sen går det en kvart och vi saknar barnens skratt och bus. Hahaha. Minsta lilla ljud från sovrummen så rusar vi in i hopp om att de slagit upp ögonen. Om inte så kan man ju inte låta bli att pussa lite på dom.
Jag vill sova mamma
Så kommer pappa in och direkt så vaknar den lilla busungen Alla våra barn är så kramiga. Vill gärna sitta nära, hålla handen och gosa. Även de stora barnen kryper gärna upp i famnen.
Och snart har vi ännu en liten att pussa på. Och som ska få plats här bredvid oss i sängen.
Kom ut nu lillebror så jag kan bråka lite med dig
Roligt att föreviga dessa stunder, för även om man känner sig tung och otymplig så kommer man ju sakna magen lite sen. Livia klappar alltid på magen och och pratar med bebisen, jag undrar så hur hon ska reagera när hon får ett litet syskon.
Vi låg kvar extra länge i sängen imorse, precis som igår och alla andra sommardagar.
Ikväll är det dags för fotbollsträning igen, men jag ska inte följa med. Tänker mig isglass och kanske en Disneyfilm med tjejerna. Orimligt sugen på pizza, men jag vet att jag bara kan äta en tugga så ar det stopp
Första måltiden efter att Gösta kommit däremot tänker jag mig en buffe, mjarå inte så tokigt va? Det ska vara pizza, potatismos, sallad, vegoschnitzel, wokade nudlar, kyckling och två kalla burkar cola zero. Jag begär inte mycket men det vill jag ha.
Så nu vet du det Micke, om du läser det här
Kram / Madeleine