”Jag är inte rädd jag kan köra bil, jag är inte rädd jag kan köra bil”
Och vet ni vad det kändes ganska tryggt att gå in på bilskolan. Det låter kanske lite lustigt men jag vet att jag hade pappa med mig. Vet inte hur många gånger jag har sprungit omkring på den bilskolan och lekt. Pappa jobbade nämligen på just den här bilskolan, som bilskolelärare och uppkörningsman (eller vad det heter?) Flera gånger fick jag hänga med pappa när han skulle jobba. Det roligaste jag visste var när folk skulle köra upp på motorcykel. Då fick jag sitta bakom pappa på hans hoj.
Jag bekantade mig med Fia i receptionen en supertrevlig tjej. Det bjöds på kaffe och fika och sen blev det dags för risk ettan. P-G höll i utbildningen. Vi pratade om medvetna risker i trafiken. Och swisch så var den utbildningen klar. P-G var jätte duktig på att få en att hela tiden vara närvarande. Man lyssnade liksom hela tiden, och han pratade på ett sådnt sätt så man blev intresserad.
Och jag var inte inte äldst (en liten parantes bara) 🙂
Det ända jag kommer att läsa nu en tid framöver…
Synen funkar fortfarande 🙂
Väl hemma igen så var jag superglad att jag faktiskt tog mig i kragen och gick ner till Motala Trafikskola!
Jag tror det bästa för mig är att ta den här intensivkursen och bara koncentrera mig på det. Är det någon mer som tagit intensivkurs? Vad tyckte ni? Förr fanns väl bara dessa kurser i vissa städer har jag för mig? Tycker det är grymt att det finns här i Motala ialla fall.
Det var ett antal år sedan jag pluggade teori. Då fick jag ganska bra resultat på proven. Ivrig som jag var så loggade jag in direkt på körskolan och skulle göra ett prov. Haha lagom mallig kanske. De gick ju inte sådär jätte bra, jag blev underkänd 47 rätt av 70 möjliga. Fasen! Men men det är bara påt igen!
