Ligger i soffan och njuter av att det fläktar. Det verkar som att det kommer bli en varm dag. Synd bara att jag känner mig så orkeslös annars hade jag tagit med mig barnen till stranden. Vi får hitta på något annat. Igår var jag hos barnmorskan. ”Huvudet står lååångt ner, jag kan känna det” Men som hos omföderskor så är huvudet ruckbart. Det har det varit de senaste fyra graviditeterna tills förlossningen dragit igång. Så… det är bara att vänta. Har bestämt mig för att inte tänka så mycket på det utan bara låta det komma när det kommer. När man minst anar brukar man väl säga?! Så nu byter vi taktik. Istället räknar jag med att gå över 2 veckor. Stön, pust och gnäll. Hittade ett par bilder i mobilen från i vintras. Då var jag inte alls lika gnällig utan ser faktiskt ganska glad ut. Nähe dags att kamma till sig och fånga dagen! Puss