Äntligen fredag! Har ni haft en bra fredag?
Jag får ofta frågor om vem som tar mina bilder? Ibland kan någon av barnen hjälpa mig, oftast är det i så fall Adam eller William. Men Adam är genuint intresserad av foto så därför blir det han som hjälper mig att trycka på knappen.
På så sätt så lär han sig också mycket inställningar och vad man ska fokusera på beroende på vad man vill fånga i sin bild. Det finns egentligen inga rätt eller fel när det kommer till foto. Det är helt upp till betraktarens öga. Precis som med målad konst, man kan inte säga vad som är rätt eller fel.
Sen finns det hur mycket bra tips och trix som helst. Och kan man dessutom jobba i olika redigeringsprogram så kan man få fram exakt det man vill i en bild. Solnedgångar med strålar som letar sig fram mellan träden, en viss färgrymd i fotot, ta bort störande föremål. Ja det finns ingen begränsning för vad man kan göra.
Jag älskar manipulerade foton, det finns otroligt duktiga photoshop artister, som skapar drömlika skapelser. Men sen gillar jag det enkla, för i det enkla bort det vackra det vet ni ju 🙂 Och jag tar oftast bilder ur våran vardag. Men när jag får tid över så leker jag gärna med fantasin.
För att återgå till frågan, när Adam eller William inte fotar mig så fotar jag själv. I nio fall av tio så fotograferar jag faktiskt allt själv. Det är inte helt lätt alla gånger, men träning ger färdighet. Jag kopplar ihop kameran med mobiltelefonen, och på så sätt kan jag också se uppbyggnaden av bilden direkt i mobilen. Det finns en smart canonapp som får detta att funka.Vill man inte ha mobilen i handen på bilden, eller om man inte kan gömma mobilen i bilden så kan man också ställa in självutlösare.
Förut så fotade jag mig själv med hjälp av en fjärrutlösare som man kopplar på kameran, sen kan man ha en liten dosa i handen som man kan trycka på för att ta en bild. Väldigt smidigt, för dosan är så liten så det är lättare att gömma den i bild. Dock så kan man ju inte se sig själv, utan då är det bara att knäppa lite bilder och hoppas på att de blir bra.
Som ni vet så har det varit lite struligt här på bloggen, nu verkar det mesta vara i sin ordning. Det är en liten detalj som fortfarande inte fungerar och det är bilderna. De förlorar tyvärr sin kvalitet när jag laddar upp dom här. Och det är kanske inte hela världen egentligen, men när jag lägger min tid och energi på att redigera och leverera fina bilder så suger det lite. Jag vill ju såklart att bilderna ska se exakt likadana ut på bloggen som mitt resultat efter att jag jobbar med dom. Tec kollar på det och jag hoppas de kan fixa buggen snart.
I går så fotade jag några jobb. Och då brukar det se ut såhär när jag jobbar 🙂
Lånade en tröja av Engla-Freja ♥
Livia tycker det är så roligt med kameran, hon hoppar gärna in i bild och skrattar. Och får hon tag i mobiltelefonen så lyckas hon alltid få fram kameran och springer omkring och tar 100 bilder på ingenting.
Fint med former. Och roligt med kläder som också framhäver former.
Jag kämpar med min utväxt. Oh yeah, stans värsta momombre (som jag kallar det för). Jag är världens blekaste, varken mina ögonfransar eller ögonbryn syns om jag inte sminkar mig. Blekansikte. Men mitt hår har blivit sååå mörkt. Jag har äkta slingor och de har börjat komma fram lite nu, både ljusa och rödaktiga. Jag har ju anlag för röda toner, alla mina fräknar kanske kan avslöja det. Men jag har tänkt att jag ska sluta att bleka hela mitt hår, och istället ska jag göra mera slingor.
Om jag vågar ska jag ta en bit på längden också. Längtar tills den dagen jag kan besöka Bobby. Helt övertygad om att han kan trolla med håret precis så som jag vill.
Är så himla nöjd med hans produkter, det enda jag använder numera. Såg precis att han blivit folkets vinnare 2020 – årets hårvårdsserie! Så välförtjänt! Har ni fortfarande inte testat produkterna så tycker jag ni ska göra det – ni hittar dom HÄR!
Vet ni, idag fick jag så dåligt samvete. Alltså usch jag började nästan gråta. Superkänslig just nu. Pms. Ni fattar. Idag skulle Tuvis vaccinera sig, vi har missat en vaccination pga sjukdom och idag var det dags att äntligen ta den. Men, jag gömde! 🙁 Gaaaah! Kände mig som världens sämsta mamma. Som tur var så kunde vi ställa om tiden så Micke kunde åkte ifrån jobbet och vara med, men jag hade ju dock inte förvarnat Tuva-Li och jag hade inte heller emlat (bedövat) armarna innan som jag vet att hon vill.
Jag kunde bara tänka mig hur hon kände när sjuksyster gick och hämtade henne i klassrummet för att se möta upp Micke på sitt kontor. Lilla gumman.
Det hela gick bra till slut, men det var inte utan tårar. Fasen vad jag ältat det idag, hur kunde jag glömma. Jag vet att det är mänskligt, alla glömmer ibland men det här var en sådan sak som jag vet är lite jobbigt för Tuva-Li. Jag har pussat henne åtskilliga gånger sedan hon kom hem från skolan, och ikväll ska vi mysa extra mycket. Dessutom så köpte jag en annan sak till henne som jag vet att hon hemskt gärna ville ha – se HÄR! Hon blev jätteglad.
Ikväll så ska vi titta på talang ihop hela familjen. Ska ni också titta?
Kram / Madeleine ♥
