Jag vill bara kika in och säga TACK! Det värmer så mycket och på så många olika sätt hur vi kan nå varandra här genom bloggen.
Alla otroligt uppskattade kommentarer om alla era egna upplevelser. Det ger mig så mycket, även fast jag inte känner någon av er privat egentligen. Men det känns ändå som vi är goda vänner på något sätt.
De senaste två dygnen har jag känt mig så svag, inte så konstigt med tanke på hur jag mått. Och att ni tagit er tid och skriva till mig har gjort mig tårögd.
Micke kom in i sovrummet och frågade om jag var ledsen, ja det är sant. Men jag bölade faktiskt av glädje, och lättnad. Lättnad över att man aldrig behöver vara själv i sitt mående. Om man vågar öppna upp sig själv och dela med sig så faller många tunga stenar. Bokstavligen talat kanske hahaha. En liten ordvits mitt upp i allt elände med gallstenar och annat.
Jag är inte så bra på att öppna upp mig, jag älskar att skriva och har lätt för att uttrycka mig genom skrift. Men i verkliga livet så är jag väldigt sparsam när det kommer till känslor. Men inte när det kommer till mina barn, jag ger dom 100% uppmärksamhet och kärlek och jag visar det alltid. Men när det kommer till mig själv och mina känslor, ja då håller jag mycket för mig själv.
Det handlar inte om att jag inte har känslor, för det har jag. Herregud jag är verkligen en känslomänniska. Kan ha känslorna utanpå kroppen ibland. Men jag väljer verkligen vem jag visar dom för. Det känns som om det är väldigt privat, mitt innersta.
Kanske har det med att göra att jag gått igenom så mycket i att liv? Det är så mycket jag bearbetat och tänkt på i flera år. Det kanske gjort mig ”hårdhudad”?
Äsch jag vet inte, det jag egentligen bara ville skriva är tack för att ni är så gulliga ♥ Det känns bra att vara tillbaka här hos er på bloggen.
I eftermiddags mådde jag bättre, känner mig faktiskt helt återställd. Hade lite ont i ryggen som höll i sig men annars så kändes magen helt okej. Dock så är jag så nervös för att äta saker nu, jag liksom känner efter hela tiden om jag får ont. Kommer vara lite försiktig ett tag, lika bra kanske?
Jag måste bara visa våran lilla räv här hemma. Toffie som totalt älskar barnvagnar, det är bland det bästa hon vet. Oftast ligger hon i varukorgen under vagnen, men idag hoppade hon upp i sittvagnen.
Och ska man gå ut och gå med barnvagnen så måste verkligen dubbelkolla så man inte har en fripassagerare 🙂 Nu brukar ju Toffie få följa med när vi går ut och går, men ibland kanske man inte kan ta med henne, om man ska någonstans.
Men hon är som liten bebis ♥
En annan bebis är Cosmo, han tror han är en liten hund ibland precis som Toffie är. Vill gärna ligga i knät och han har faktiskt försökt få plats i barnvagnen en gång också, men den tanken fick han ge upp snabbt.
Så glad att barnen får växa upp med hundar. Det ger så mycket glädje. Även om man saknar sina älsklingar den dagen när de blir gamla och går bort. Vi saknade Devil den här julen så himla mycket. Det var så ledsamt att inte få ta fram hans röda julrosett, pussa hans nos och känna hans värme. Även om det gör ont att förlora ens hundar så skulle jag aldrig kunna tänka mig ett liv utan dom heller.
Nu är det bäst att jag släcker lampan och försöker sova lite. Ta hand om er så hörs vi imorgon igen. Ska visa er något roligt då 🙂
Kram / Madeleine