Tänk så tacksamt det känns att vara hemma hela dagarna med barnen och så kommer pappa hem och man blir helt bortglömd. Så fort pappa kommer innanför dörren så existerar man inte längre. De brukar ligga i en hög på golvet och rulla runt. Men jag är naturligtvis glad över det. Men ibland känns man lite som den där gnällkärringen. Och det är väl egentligen inte lustigt att den föräldern som är hemma mest känner så. För hemma hos oss är det ju jag som roddar skeppet när pappa är på jobbet. Och pappa jobbar jämt! Ibland känns det väldigt ensidigt. Micke känner tvärtom, han hade gärna velat vara hemma mera. Svårt att få det precis som man vill. Ett himla bök det där. Jag kommer ha så svårt att släppa mitt arbete till hundra procent när jag ska vara föräldraledig. Om jag ens kommer kunna det? Framtiden ser ljus ut och planerna är att jag ska kombinera jobb och föräldraledighet med många nya spännande påhitt. Nu längtar vi bara till sommaren. Vi drömmer om en sommarstuga och en egen trädgård. Micke drömmer om en gasolgrill. Han kikat på flera stycken. Motordrivet grillspett med sex brännare. Jo vi är en stor familj. Av någon anledning så får jag uppe en bild av Fredde i solsidan. Känner grannarna doften av grillat så är det bara Micke som står och kockar. ”Man kanske skulle köpa konstdamm och fejkspindelnät?” Jo för Micke vill gärna ha en liten Whiskeykällare. Ja ni förstår tåget till Dr Snuggles och drömmarnas land har börjat tuffa på. Kanske men bara kanske så kan vi förhandla fram en grill till pappa Micke om jag istället får önska mig en joggingvagn. Jag har börjat förbereda mig mentalt för att snart börja träna igen. Jag har haft en sån galen träningsabstinens. Ja för några månder sedan så andades jag enbart träning. Så nu funderar jag starkt på en joggingvagn, en sån där 3-in-1. Vad säger ni låt förhandlingen börja!?