Adam. Vårat lilla yrväder som alltid har glimten i ögat. Så liten men så förstående. Han hörs mer än gärna. Han har varit som en studsboll idag. Igår var han däremot hängig och ganska låg och därför skippade vi dagis.
Men så mitt upp i leken så blir det tyst.
Jag anar oråd. Adam har gjort detta till någon lek. Tystnar och gömmer sig så inte mamma vet var han är. Och faktiskt så blir jag orolig! Eftersom Adam tidigare varit sjuk i fortfarande oförklarliga frånvaroattacker så är man aningen nojig. Men med förståelse kanske!?
Jag hittar Adam under trappen. Han sitter där i sin nya mysdräkt från
