Gahhh! Jag har ont i magen och är allmänt en gnällkärring just nu. Så tillåt mig gnälla lite! I söndags så tog vi med familjen till varamon för lite äventyrsminigolf. Charlie och Colin sov sig igenom nästan hela rundan vilket var positivt för mamma och pappas del. Det började bra för min del. Micke muttrade några gånger och jämförde golfbollarna med de bollar han vanligtvis brukar spela långgolf med. Haha! Men turen vände för min del. Det var tre barn som störde min koncentration. Inte mina barn. Såklart barn får låta, röra sig och bara vara barn, men va fasen! Det här var en familj som redan hade gått sin runda. Mamman och pappan satt vid sidan av golfplanerna och småpratade samt avnjöt en kopp kaffe, deras barn gjorde inte det.
De roade sig med att springa omkring överallt där folk spelade. Vi ett flertal gånger rättade jag mina egna barn när de ville ”härja fritt”, jag rättade dom extra högt i hopp om att de tre andra barnen skulle ta åt sig och förhoppningsvis lugna ner sig. Men inte! När vi då till slut kom till banan närmast dessa föräldrar, så fortsatte de tre barnen att springa omkring och givetvis på våran bana. Då kunde jag inte hålla mig. Jag bad vänligast med en bestämd ton att de skulle gå av banan. Och det gjorde dom, men lika fort var de tillbaka igen. Föräldrarna gjorde ingenting.
Intressant. Vi med många barn får automatiskt en massa förutfattade meningar om att vi inte kan hålla koll på alla våra barn. Man hörs och syns. Men så är inte alltid fallet. Jag skulle vilja påstå att vi med många barn har ännu mera koll på våra barn av den enkla anledning att vi är så många. Man måste hela tiden ha ögon i nacken. Och man uppför sig så är det bara. Sen att det kan bli rörigt ibland ja självklart men bara för att man är fler så blir det inte värre.
Så okej, min golfrunda som började så bra gick åt helvete! (jag får väl ursäkta mitt ordval innan någon pretentiös människa kommenterar det – ursäkta) Men jag överlät så gärna vinsten till min kära make.
Efter minigolfen så tog vi med barnen ner till varamon vilket ligger granne med minigolfen. Det var uppskattat, Adam blev så glad att han klädde av sig alla kläderna och badade 🙂 ”intje kallt mamma jag lovaj” 🙂
Med sand mellan fingrarna så glömde jag ialla fall bort förlusten på minigolfbanan och de bråkiga barnen.
Varamon i mitt hjärta <3