Det är mycket man undrar över och skulle vilja veta, ”hur tänkte hon nu?” osv. Många gånger så väljer man kanske att inte fråga för det känns oartigt eller ohyffsat.
Men när man är en ”offentlig” person så får man tåla att folk frågar och tycker. För mig så får gärna folk fråga, tycka och tänka, det gör inte mig så mycket. Jag väljer ju själv vad jag vill svara på och inte eller hur!? Sen hurvida okej det är att man är omtalad på olika sätt och och måste acceptera det bara för att man är offentlig, ja det skulle jag kunna diskutera i evigheter.
Frågan är kanske oundviklig ”Varför har ni valt att ställa upp i ännu en säsong av Familjen Annorlunda?”
Det var på tal redan förra säsongen om vi skulle göra comeback men av olika anledningar så blev det inte så. Något jag kanske väljer att berätta mer om vid ett senare tillfälle. Det här var ett beslut vi tog tillsammans i familjen. Vi har bara bra erfarenheter från den tidigare säsongen vi deltagit. Det ända negativa var att vi inte hade stöd från en av de andra papporna. Det var otroligt jobbigt. Men valet kändes inte så svårt, alla ville! Vi lyssnade framför allt på vad barnen kände.
Motala är inte så stort, och det pratas. Det gör det väl egentligen överallt men i synnerhet i mindre städer kanske? De flesta i våran omgivning tycker det ska bli jätte kul att få följa oss i ännu en säsong. Men så har jag fått till mig att vissa tror att vi skaffat lilla Tuva-Li bara för att få synas ännu en gång i rutan. Ja jag vet det är helt sjukt! Att någon ens säger det är galet. Nej så är det absolut inte! Jag kan berätta att Tuva-Li redan låg i magen när ännu en säsong var på tal.
Det handlar inte om att vara i rampljuset. Det ligger mer jobb bakom en tv-inspelning än vad man tror. Det här har gjort familjen än starkare och vi har lärt känna varandra på helt nya plan. Jag behöver inte bevisa något för någon, men jag kanske kan ta kål på förutfattade meningar. Vi är en helt normal familj fast kanske några mer än ”normalt”. Inget konstigt.
Jag gör allt som alla andra mammor gör. Träffar vänner, går ut, tränar, jobbar osv, osv. Sen ska jag väl inte sticka under stolen med att jag faktiskt tycker det är väldigt roligt att stå framför kameran. Att göra tv är roligt! Och jag tror att om man överhuvudtaget ska kunna spela in ett tv-program så måste man nog tycka att det är roligt.
Sen kan man tycka att det inte är så schysst mot barnen att ta ett sånt här beslut. För barnen är ju alldeles för små för att veta vad det innebär. Fast barn är ärliga, de visar sina känslor och vill inte barnen jobba med kameran så får man helt enkelt respektera det. Och att försöka få en treåring att följa ett manus är detsamma som omöjligt. Det är det här som kallas reality tv!
Vi är glada över att få dela med oss av våran familj!
Tack för alla fina kommentarer, mejl och likes det känns överväldigande ♥