Kärt barn har många namn, och som hon har många namn våran lilla glädjespridare.
Jag var så säker på att det var en liten Leo jag väntade, allt tydde ju på att det var en liten pojke. Och jag har alltid sagt att får jag en pojke så ska han heta Leo. Och pushat verkligen för det namnet Tycker det är supergulligt. Micke gick till slut med på det, samtidigt var han väldigt säker på att Leo var en tös. Och han hade rätt! Väl på ultraljudet så var det ingen tvekan om att Leo hade snippa.
Namnen som vi velat emellan är Livia, Leonore, Ilse, Idun, Maja, Julie, Belle, Elise och Lykke.
Barnen har sagt Livia hela tiden. Sedan Oliver sa det innan hon var född. Jag har gillat Leonore i flera år, och Mathilde heter ju faktiskt det i mellannamn. På sätt så får ju jag en liten ”Leo”. Men sen har jag alltid gillat Julie, Belle, Idun och Lykke väldigt mycket också. Micke har alltid tjatat om att han vill ha en liten Maja, senare har det också blivit en liten Ilse. Dessa namn har varit hans favoriter och ofta säger han är du pappas lilla Maja eller hej där min lilla Ilse Ilmrud! Han tycker det klingar fint ihop. Elise med betoningen på is Jag var ju helt besatt av is i flera månader. På förlossningen så kom den underbara personalen in med is till mig både nu och då. Det var i stort sätt det jag levde på ett tag. Sen är ju Elise ett väldigt gulligt namn också.
Till slut har vi varit tvungna att enas ett namn, hur kan man ens välja bara ett namn av alla dessa fina namn? Men här är hon nu våran underbara lilla…
Livia-Leonore Julie Ilse Gun
Så självklart redan från början att det var hon. Hon är så älskad av alla i familjen.
Ibland undrar jag hur många gånger man kramar och pussar på sina barn under en dag. Och så ser jag hur fina syskonen är med varandra, och tänker att något rätt har vi ju gjort i livet i alla fall. För barnen är det bästa vi har
Gudarna ska veta att det kan bli ett jäkla liv här hemma också. Det är så man kan slita sitt hår mellan varven när bråken och tjafset avlöser varandra. Men som tur är så går det snabbt över och då kommer det alltid ett förlåt och en kram.
Det är sex snart sju veckor sedan jag blev elvabarnsmamma. Den här tiden vi haft tillsammans allihop i sommar är så värdefull. Vi har lärt känna den här nya lilla människan och hennes söta små egenheter.
Jag och Micke har pratat mycket om förlossningen, hur bra allt blev. Och hur lyckliga vi är över det.
Jag har ju massa roligt att dela med mig av, snart kommer förlossningsberättelsen. Blir alldeles tårögd när jag tänker tillbaka på det
Kram / Madeleine