Igår bankade mammahjärtat lite extra. Victor skulle äntligen få skriva upp. Man kan ju undra vem som var mest nervös? Nervös över om han skulle klara det men också över att han faktiskt då skulle vara ute i trafiken alldeles själv. Määäh, jo jag är en fjantmamma. Konstigt det där när man kommer på sig själv med att man låter som sin egen mamma. Han klarade skrivningen och lyckan var total!
Nu är det bara att tuta och köra. Nu får han både köra moped och traktor 🙂
Micke underhöll barnen hela dagen i lekparken igår, jag var på ikea med min mamma. Äntligen så har jag hittat garderober. Skönt att komma iväg och skingra tankarna lite också.
Den lååånga färden på väg mot sjukan, idag var det dags för ett besök hos kirurgen. Jag har inga problem med sjukhusbesök osv om det inte har med mig att göra. Bara lukten av sjukhus får mig illamående.
Väntrum stoppar tiden, varför känns det som allt tar en evighet? Fick träffa en överläkare. Hon undersökte mig och vi gjorde en plan. Magnetröntgen, ultraljud och punktering. Att en läkare på gyn i februari sa att knölen var ett ljumskbrock för att några minuter senare ändra sig och övertyga mig att det bara var en fettknöl börjar kännas väldigt nonchalant. ”Det är inget att oroa sig för” Nu ser jag positivt på det här. Överläkaren jag träffade idag trodde absolut inte att det var något elakartat, men hon tyckte absolut att det skulle utredas. Det känns tryggt.
I allt skit så har jag massor att se framemot. Roliga resor, bus med barnen och mysiga sommarkvällar. Unnade mig en klänning, kanske till ett speciellt tillfälle ♥ Visst är den söt?
