Hej där! Muuuundag igäään och en ny vecka har startat. Ja det är ju snart läggdags igen för tusan. Dagarna bara susar förbi. Kanske inte gör så mycket just nu, hörde på radion att den här veckan är årets fattigaste vecka. Känner ni av det? Lever ni på makaroner och korv hela veckan nu innan pengarna trillar in? Eller har ni planerat ekonomin och veckohandlat så det går jämt ut?
Jag borde bli bättre på att planera sådant för jag kan vara lite dålig på det hehe. Victor skäller på mig morsan för fan håll i stålarna nu! Bara för han är en riktig spara. Undra vem han har fått det ifrån? Bra egenskap kan jag tycka ändå.
Vet ni vad det sjuka är, när man inte har en massa pengar på kontot så lyckas man ändå leva och hur snålt som helst. Inga problem liksom. Tänk då om man var exakt lika ekonomisk annars som man kan vara då. Jösses vad man skulle kunna spara då!
Nej det är inte så illa som det kanske låter men ni förstår vad jag menar 🙂
Har eran dag varit bra? Själv har jag jobbat, multitasking på hög nivå. Min älskade lilla Belle-bus, Mathilde-bus, Thildisälsklingen, skruttungen gaaaahhhh! Vill vara nära mamma hela tiden. Hon har stenkoll på varenda steg jag tar, man kan tro att hon har ögon i nacken. Jag liksom lirkar för att hon ska sitta en stund själv på golvet och leka, och precis när jag tror det är grönt och sakta rör mig graciöst, smidigt och ljudlöst därifrån så gör hon en helomvändning och skriiiiiiiiker MAMMA! Phuuuu, jag blir precis genomsvettig!
Sedan jag drog ner på amningen så känns det som om hon blivit mera närhetsberoende, hon vill helst ha mig inom räckhåll. Kryper fram och lägger sin kind mot min, håller mig i handen och vill kramas och pussas. Det är väldigt mysigt och jag är glad för att hon gillar närhet. Men ibland kan det bli påfrestande, det spelar liksom ingen roll om Micke är i närheten, är jag inom synhåll så är det bara jag som gäller.
Jag som hade tänkt att jag skulle börja ge mig själv lite utrymme för egentid. Åka iväg och bara få vara själv. Tänkt att få äta en middag utan barn, bara få vara helt ensam. Wow säger jag, vilken dröm! Jag behöver det. Jag har aldrig lämnat Mathilde så, hon är alltid med mig eller finns i närheten så jag snabbt kan åka hem. Nu är jag i och för sig väldigt hemmakär förvisso, men åh vad jag skulle behöva få ladda upp batterierna nu.
Fjantig som jag är så får jag dåligt samvete av bara tanken, mitt lilla hjärta inte skulle väl jag lämna dig! Aldrig någonsin!
Känner ni igen problemet? Har ni haft väldigt ”mammiga” barn? Hur har ni gjort? Avvänja?
På något sätt så känns det ju som om mina behov kommer i andra hand. Barnen går alltid först och det vill jag inte ändra på. Ett barn som vill ha närhet ska självklart få det ♥ Men välbehövliga pauser är ett måste för alla annars finns risken att man går in i väggen.
Barn som får mycket närhet sägs enligt vetenskaplig forskning bli väldigt trygga och det är ju bra. Jag tror absolut på det, tror självklart att amningen gör sitt också. Men jag tror också att det är viktigt och måste vara ömsesidigt. En mamma som tvingar sig själv till amning och som lider av det ger nog kanske inte så ”bra” närhet. Kramas kan man ju göra ändå. Viktigt att understryka detta, man ska göra det som känns bäst för sig själv. Inga pekpinnar åt varken det ena hållet eller inte.
Tänker att jag ska börja med träningen igen. Det om något är rättvis egentid och av träna blir man glad och pigg 🙂 Herregud min mage är som en stor degklump, hela jag är som en klump. Dags att ta tag i det eller va säger ni?
Måste fråga er, vad skulle ni tycka om ett litet gästinlägg här från Maja, Roys mamma 😀 ♥ Är så överväldigade av all responsen sedan deras dokumentär. Jag har verkligen världens bästa bloggläsare. Jag har berättat för Maja om alla era kommentarer, vad ni har skrivit och hur mycket ni undrar och bryr er. Helt fantastiskt. Tror inte ni förstår hur mycket det betyder.
Väldigt många har också frågat om det går för sig att skicka en liten present till Roy, och på den frågan svarar jag JA! Såklart ni får ♥ Tänk om vi skulle göra en liten insamling ihop till Roy och hans familj. Vad skulle ni tycka om det? Vi kan köpa något ihop? Har ni missat den otroligt viktiga dokumentären Roy måste leva så hittar ni den HÄR!
Lämna gärna en kommentar om ni har några idéer!
Kram / Madeleine