Ikväll så slog vi på kanal 7 av en slump. Det var väldigt roligt för helt plötsligt så möttes jag av två små söta tvillingar, det var Charlie och Colin. Och lille Adam och Engla-Freja. För att inte tala om Victor, Oliver och William. Hahaha sååå små och söta ♥
Det är snart tio år sedan vi spelade in Familjen Annorlunda. Och jag kommer aldrig glömma det absolut första avsnittet vi spelade in. Jag mådde så dåligt, var nervös och hade ingen aning om vad vi gav oss in på. Helt plötsligt så stod det ett kamerateam hemma hos oss. Micke var på jobbet och jag smsade galet till honom skynda dig på hem! Nu!
Kamerateamet var supergulliga. Men att vi skulle vänta in Micke innan vi skulle börja filma kunde jag ju bara glömma. På med en mygga och sen rullade kameran. Jag har nog aldrig känt mig så sjukt obekväm och pirrig i kroppen på en och samma gång. Man lever ju inte sitt liv med ett kamerateam hack i hälarna normalt sätt. Men vet ni, efter ett tag så blev det ju våran vardag. Vi glömde bort kameran och bara levde på. Konstigt egentligen att man kan vänja sig vid saker som känns så obekväma.
Vi är väldigt glada över att kunna se tillbaka på barnen och få uppleva gamla minnen genom Familjen Annorlunda. Det är fint och uppskattat. Sen skrattade vi en hel del också, hahahaha alltså det händer mycket på 10 år.
Ska vi säga att mamma Madde och pappa Micke är som ett finare årgångsvin? Vi blir bättre med åren liksom 😀
Äntligen så har jag hittat DEN teddyjackan! Fyndade på Afound, älskar att fynda. Halsbandet jag har på mig (det är ett Edblad) kostar egentligen 599kr men med 78% i rabatt så klickade jag hem det för 129kr Har fyndat massor! (och nej detta är inget betalt samarbete här på bloggen, länkar inte!) Ni får googla själva, annars kan ni kika in på min Instagram för där hittar ni länkar. Bara väldigt nöjd över min teddyjacka!
Löjligt glad 😀
Lika glad blev inte Livia-Leonore häromdagen när storebror skulle gå till skolan. Ser ni den där urgulliga lilla läppen 🙁 Hahaha så söt! Älskade unge!
Man blir ju nästan lite ledsen själv när ser den där minen. Älskade unge ♥
Nej hon ville bestämt att storebror skulle vara hemma.
Våra barn är så tajta med varandra. Javisst är det klart att de kan bli osams någon gång, så är det ju. Men oftast så håller de ihop. Fint att se den fina syskonkärleken ♥
Det kan gå i perioder, med syskonkärleken alltså. Upplevde när tvillingarna var små att det kunde bli extra kämpigt ibland när de rök ihop om något. Men det är nog typsikt för tvillingar. Våra tjejer här hemma bråkar väldigt sällan.
Snart har vi en till liten marodör som kommer leva loppan om inte annat. Minstingen. Just nu är hon som en liten docka, men skenet kan bedra hahaha.
I helgen som varit så har vi (Micke) kämpat på med renoveringen av Engla-Frejas rum. Det är så himla fint, och vilken skillnad! Jag ska visa bilder sen när jag har fotat.
Vi har påbörjat lite av julstädningen här hemma. Röjer, plockar och gör fint. Underbara julen så vacker den är, en massa ljus, lyktor, och fin juldekoration. Den här julen ska bli den finaste julen, jag ska verkligen göra allt för att den ska bli sådär magisk som jularna var när jag var liten. Så som jag minns dem. Det känns som att vi är extra värda det nu efter allt. Efter den här långa hösten och vintern med tråkigheter och annat.
En del saker vill man bara sätta punk för nu. Så man kan gå vidare och leva på som vanligt. Det där vanliga är sjukt underskattat, det är ju så man vill ha det fastän man kanske drömmer om något annat, något större i livet. Eller som man tror är större… Jag har kommit så långt i livet att jag uppskattar det tråkiga och vanliga.
Vi väntar på många besked och det börjar bli lite frustrerande att vänta nu. Rättegång och biopsi. Inte alls roligt att skriva om, men så är det. Och även om jag hållit humöret upp så mår jag ju inte alls bra just nu.
Men det blir bättre. Det måste det bli.
Kram / Madeleine