Åh det är dagar som dessa man bara vill somna om och hoppas på att det bara var en hemsk mardröm.
Det började redan igårkväll, tvillingarna hade svårt att komma till ro. Till slut somnade dom i alla fall. Och eftersom de är vana med att somna brevid mamma så känns det ibland lite tufft att alltid köra läggningen. Men jag vet man får skylla sig själv. Nu handlar det egentligen bara om att vänja av dom vid den här dumma vanan. Mitt upp i läggningen så kom Adam in och kröp ner i sängen. ”Mamma Adam elsker dej” ja men det är klart han får ligga hos mamma. Så efter en stund somnade även Adam. Micke bar in Adam i sitt rum sen skulle vi titta på en film, men jag somnade direkt. Väcktes några timmar senare av att Colin stod och grät i spjälsängen. Han fick ligga brevid mig och somnade ganska snabbt. På andra sidan ligger Charlie som börjar skruva sig. Och straxt efter kryper Adam upp igen. Härligt utvilad imorse möts jag av hysterisk tonåring. ”Jag har inga byxor och du köper för små kläder åt mig” Herreguud! Jag har blivit lurad, det var sånt här jag skulle slippa. Med sex grabbar trodde jag klädutbrott skulle minimeras? Äntligen kom familjen iväg och kvar hemma är jag med en sjuk Wilson och två snoriga tvillingar. Då kommer nästa positiva nyhet BLÖJORNA ÄR SLUT! Underbart, humöret tryter och jag vill bara gråta. Drar inom mig en ramsa i stil med micke-va-fan-tänker-du-med åhhh jag döör! Micke tog nämligen de sista blöjorna igårkväll när barnen skulle lägga sig. Och jo han missade att säga det imorse precis som jag kunde haft mera koll. Jag löste det i vrede med att tillverka provisoriska tygblöjor av Mickes skjortor. Nej det gjorde jag inte men tänkte tanken. Så hurra vilken skitdag dessutom regnar det och jag vill inte gå ut.
Någon som slår min misär?