Ja det är på gång! Den dära proppen släppte imorse, jag fick panik och ringde till Micke ”kom hem nu!” Micke skrämde upp en taxichafför som hade rast. ”Spotta ut ciggen frugan ska föda barn” inte många minuter senare var han hemma. Kände inga värkar men det gjorde jag inte när proppen gått när tvillingarna kom heller, 40 minuter senare var båda pojkarna ute. Därav av min panik. Vi packade in oss i bilen, ringde hundvakten och hämtade Wilson på skolan. Jag ringde förlossningen och informerade att hur läget var. Till svar fick jag att det var överfullt på BB i Linköping och även i Norrköping. Tack! Det var precis vad jag ville höra när jag ringde. Vad ska man säga? Barnmorskan undrade hur ont jag hade? Jag kanske kunde ta en promenad? Eh jaa jo det kunde jag väl. Vi åkte till Mickes föräldrar som bor i Linköping, det är trots allt 5 mil för oss att åka och eftersom man inte vet hur fort det går så känns det bra att vara i rätt stad och ha barnen på rätt ställe. Logistiken är en stressfaktor för Micke och jag vill inte ha en stressad Micke nu. Väl på plats och tre värkar senare så kände jag inget mer än att magen liksom tryckte på neråt. Så… nu är det bara att vänta lite till då. Ingen förlossning är tydligen den andra lik. Just nu känner jag mig som en tickande bomb med oregelbundna värkar. Vill inget annat än att få träffa denna lilla ”bråkiga” lilla bebis nu. Det är tungt, och jag skulle bara vilja gråta lite. Men istället ska jag lägga mig i Mickes famn och försöka sova en stund så jag är en pigg mamma när lilla hjärtat bestämmer sig för att komma…
Kramar till er!