Om tre dagar fyller min stora son arton år. Då blir han myndig och allt vad det innebär. Jag har gjort mitt allt för att uppfostra honom på allra bästa sätt. Förutsättningarna kanske inte var de bästa när jag endast var femton år gammal när jag blev mamma, och jag kanske inte alla gånger har tagit rätt beslut och gjort allt på rätt sätt men idag med facit i hand så gick det ju ganska bra.
Jag hade inga större erfarenheten av barn, jag själv är ”sladdis” och har fyra äldre bröder. Jag hade inga småsyskon att lära mig av, möjligtvis de mindre barnen som var hos min dagmamma. Men det ordnade sig, mycket kom naturligt och det jag inte visste eller kunde frågade jag om. Jag vet vid ett tillfälle, jag glömmer det aldrig. Jag och min bästa vän Hannah hade varit och handlat, Victor hade hunnit bli nästan fem månader och jag tänkte det var dags för honom att få provsmaka lite barnmat. Hannah och jag letade bland hyllorna och plockade på oss lite burkar som det stod från tre månader och fyra månader. Väl hemma så ville Victor ha välling men först skulle han få några smakpotioner. Han grinade och spottade, inget var gott och efter ett tag så gav vi upp. Jag bröt ihop och nästan grät av misslyckande, vad hade jag gjort fel? Jag ringde upp min mamma och beklagade mig och hon skrattade och frågade om jag värmt på barnmaten lite? Men nej det hade jag ju inte gjort! Men Madeleine tycker du om att äta kall mat? Värm på det lite grann och ge honom bara lite nu första gången så han inte får ont i magen. Ja just det ja, man kanske skulle värma på maten lite. Jag hade ju ingen tanke på det och hade ingen aning om hur det funkade. När vi hade värmt på maten lite så försökte jag igen och då tyckte Victor helt plötsligt att det smakade jättegott.
Ett annat starkt minne jag har från när Victor var liten var när han blev sjuk för första gången. Känslan av maktlöshet infann sig för första gången. Jag skulle kunnat gjort vad som helst för att ta det han led av. Inget jag gjorde tröstade honom, han bara skrek rakt ut. Jag ringde till vårdcentralen och tyvärr som så många andra gånger så blev jag inte tagen på allvar, antagligen för att jag var så ung!? Något är fel jag vet det, jag är hans mamma! Men vi skulle avvakta, det hela slutade med att min pappa fick ringa vårdcentralen åt mig och då fick vi plötsligt en tid. Och det var tur det, för Victor hade dubbelsidigt öroninflammation och början till lunginflammation.
Jag är så otroligt tacksam för stödet jag fick av mina föräldrar när jag blev mamma, och jag är otroligt tacksam för att jag fick prova mina vingar själv. När man är femton år så vet man inte så mycket om livet. Det enda jag visste var att jag älskade det där lilla barnet och gjorde vad som helst för honom.
Victor är uppvuxen med småsyskon, han älskar dom och avskyr dom mellan varven (jag tror det kallas syskonkärlek). Idag hämtade Victor sina syskon på dagis, han klär på dom och frågor hur de har haft det. Barnen blir så glada när de ser storebror, det är ju honom de ser upp till. Precis likadant är det med Oliver, de älskar sina storebröder.
Men vad hände med uppfostran, klara sig själv, lära sig ta ansvar och förbereda barnen för vuxenlivet?
Jag läste en kommentar någonstans om någon som hade åsikter om föräldrar som överlämnade ansvar till äldre syskon. Så som hjälpa till med hämtning på förskolan, matlagning, barnvakt och annat. ”Låt barn vara barn”! Absolut, det köper jag. Men vad hände med uppfostran, klara sig själv, lära sig ta ansvar och förbereda barnen för vuxenlivet? Jag tycker det är allt för ofta man ser barn bli behandlade som små bebisar. Jag lär mina barn allt jag kan, och till det hör de punkter jag just tagit upp. Victor är barnvakt ibland, Oliver också. William får också ta ansvar ibland, jag behöver inte ens be honom, han bara vet det.
Sluta fjanta med era barn och forma starka individer istället! Jag menar inte att alla ska kunna ta hand om ett barn vid femton års ålder och bli förälder, men klarade jag av det så lovar jag att kidsen kan ta lite mera ansvar än vad de gör idag!
Victor på väg från dagis med fyra syskon…
Kram / M