Nu är det över en vecka sedan jag slutade amma. Det har varit tufft både för Mathilde och mig, tufft på olika sätt. Har alltid upplevt det som väldigt kämpigt att sluta amma, man tar tryggheten ifrån barnet och det sliter sönder mammahjärtat lite grann.
Jag själv har längtat efter att sluta. Få ha min kropp för mig själv, sova nätterna igenom utan att bli störd. Även om amning är mysigt så är det också väldigt krävande ibland. Jag ska erkänna att jag då och då fått bita ihop och verkligen ansträngt mig för att inte ”bryta ihop”. Det är normalt att känna så, alla som ammat eller ammar känner säkert igen sig. Det är mycket känslor som hör amningen till. Ibland när jag hör ”proffs” prata om amning som om det skulle vara självklart så blir jag provocerad. Många barnmorskor säger det ska absolut inte göra ont att amma för då gör man fel. Men de ljuger, det gör ont i början, inte för alla kanske men jo det gör ont innan brösten vant sig. De kan tom bli såriga och väldigt ömma, men oftast går det över efter en stund och det är väl där många kanske ger upp. Och jag förstår det, för usch vad hemskt det kan vara. Mina första två barn fick jag inta amningen att funka med, men tredje gången då gav jag mig sjutton på att jag skulle få igång amningen och jag lyckades. Inte smärtfritt ska tilläggas. Efter det kunde jag för första gången amma med en bra känsla i kroppen.
Hur som så har jag försökt sätt punkt för amningen nu både en och två gånger utan att lyckas. Tårarna på kvällen eller natten har gjort så jag till slut inte orkar stå emot. Snacka om svag då Eller bekväm kanske Ni vet när barnen gråter och gråter och gråter. Man försöker stå emot, men så ger man vika bara för att oljudet skär sönder både trumhinnor och psyke.
Det är också helt normalt att man inte klarar av att sluta amma, precis lika normalt som det är om man inte skulle få det att funka. Det finns olika sorts metoder som säg vara bra när man ska sluta med amningen. Många hävdar att mamma bör åka bort så pappan får ta avslutet själv med barnet. DET håller jag absolut INTE med om! Inte nog med separationsångesten från bröstet helt plötsligt är mamma då också borta. I mina öron låter det inte speciellt snällt. Dessutom så trillar många tillbaka till amningen när mamman kommer hem.
Gudarna ska veta att det är tufft och genvägarna är få tyvärr. Ibland har man tur och kan byta ut bröstet mot flaskan eller napp. Jag har tyvärr inte kunna göra något av det. Man får helt enkelt pröva sig fram och ha tålamod, efter några dagar eller kanske en vecka så blir det bättre, JAG LOVAR! Själv sov jag med sporttopp och tischa. När Mathilde sa ”nenne” vilket betyder mammas tutte sa jag nej, den är slut nu 
Då tittade Mathilde på mig med stora undrande ögon tills hon började gråta. Trösta och trösta, tills hon frågade igen och då fick hon samma svar. Ja för nu var mammas ”nenne” slut, jag hade bestämt mig. Till slut så förstod hon nog motvilligt och fyllde ut meningarna själv med ”nenne” slut . Men varje kväll när hon ska somna så ligger hon i min famn med kinden nära nära och hud mot hud annars kan hon inte sova 
Mammigare barn har jag då aldrig varit med om tror jag Det har säkert med att göra att jag ammat henne så länge. Min älskade lilla Mathilde.
Hon lämnar inte min famn, försöker jag smita in på toan så står hon utanför och rycker i dörren och ropar maaaaaaammaaaaaa. Åker jag iväg och handlar så klättrar hon upp i fönstret och ropar efter mig. Klippa den navelsträngen kommer inte bli lätt
Men jag stressar inte fram något, just nu får hon vara mammig. Jag är oerhört glad över att kunna haft henne hemma så länge. Hon kommer börja dagis/förskola någon gång efter hennes tvåårsdag.
Vad tycker ni om den här modellen på glasögon? Jag letar efter liknande modell eftersom jag måste gå till en optiker och kolla synen igen och högst troligt skaffa nya glasögon. De jag skaffade för några år sedan var faktiskt skit, fina bågar men glasen totalt värdelösa. Varken jag eller Micke upplevde att det knappt var någon skillnad på att ha glasögonen på och inte. Kunde lika gärna köpt fönsterglas haha.
Dom här glasögonen är Adams köpta på hm. Han tycker det är snyggt att ha glasögon och visst är modellen tjusig? Men jag tycker det är svårt att hitta bågar man trivs med.
Tycker ni jag passar i den här modellen?
Kram / Madeleine