Efter några intensiva dagar med kalas och besök om vartannat i helgens var så var det otroligt skönt med vardag igen. Halleluja måndag och tisdag Inte ofta man längtar efter att helgen ska ta slut men nu gjorde jag faktiskt det. Jag älskar att umgås med människor, är nog ganska social av mig men just nu när jag är gravid så är jag trött i både kroppen och i huvudet. Musten går ur mig och jag vill bara lägga mig på soffan och vara ifred. Det handlar ju inte om att jag inte vill vara social men jag orkar helt enkelt inte, känner mig nästan lite elak när det enda jag tänker på är ensamtid på soffan Så ja ett par dagar med socialt sällskap kräver ett par dagars återhämtning. Nu är jag back on track igen.
Tror inte jag har visat er de här bilderna här på bloggen. Bilder på flera av bebis första kläder, den första klänningen som jag hoppas hon kommer kunna ha i sommar. Den fick hon av mormor
Tänk vad speciella dessa första plagg är. Jag har sparat alla barnens första plagg, de ligger i säkert förvar tills de själva får barn någon gång i livet. Om de nu får barn vill säga. Min svåger sa faktiskt idag när jag pratade med honom i telefonen har du tänkt på om alla era barn får lika många barn som er, eller ja hälften så många. Då blir ni en väldigt stor familj! Ja jösses, tänk om Det vore väl underbart!
Det är mysigt att varje dag bli påmind genom att se dom här är små kläderna. Det blir en liten morot också när det ibland kan kännas tungt.
Annars så mår jag ju faktiskt väldigt bra, eller ja jag kräks inte. Och att slippa just den biten är fantastiskt. Konstant illamående och kräkningar kan få vem som helst att bryta ihop. Det är tortyr. Ni som vet ni vet. Har man inte upplevt det så är det svårt att sätta sig in i det. Man bryter hellre armen än att kräkas varje dag. Så jag är tacksam över att slippa det. Mina ligament som bråkar nu och då är inte så roliga men om jag måste välja så tar jag ju hellre dom än illamående. Jag får ofta höra att strålar, och även om jag inte riktigt kan ta in de orden så gör det mig så himla glad. Jag försöker sträcka lite extra på mig och intala mig själv att jag kanske är lite strålande trots allt
Bebis är så stor nu att det trycker uppåt bröstkorgen, och hon har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna. Vi är på väg in i tredje och sista trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Magiskt.
Imorgon är en stor dag, jag är så spänd inför morgondagen så jag spricker. Jag ska göra något jätteroligt, och jag kommer visa er både på bloggen och Instagram.
Nu ska jag gå och lägga mig så jag är pigg och utvilad tills imorgon.
Tack för att just DU vill kika in här Ni är så fina goa!
Kram / Madeleine
