Idag var det skolavslutning. Alla mina pojkar var såå fina ♥ Victor har nu lämnat mellanstadiet bakom sig och där med även skolan han gått på i sex år. Det har varit sex tuffa år emellanåt. För att inte gräva för mycket i det så kan vi kort och gott avrunda med att det kändes extra bra att fira skolavslutningen idag. Nu kommer det bli bra.
Men vi kommer att sakna Victors fröken Pernilla, hon är en underbar människa!
Dagen till ära så klädde jag upp mig lite, jag har ju alltid gillat att klä upp mig och nu sen min viktnedgång så gillar jag det ännu mera. Jaha, guuuud så snygger en blev döh! Tyckte jag. Mina förtjusande söner och deras vänner asgarvade åt mig och tyckte jag såg ut som en flygvärdinna. Och Micke undrade vem jag skulle på dejt med.
Det här är ju lustigt. När jag annars går i i mina träningskläder som Micke upplever att jag numera alltid gör, så är det fel. ”Men du klär aldrig upp dig för min skull” och när jag faktiskt klär upp mig för Micke och familjens skull, ja då är det fel, för då ska man iväg på nån dejt. Hur tänker dom då karlarna? Ska man eller ska man inte klä upp sig? För deras skull eller för sig själv?
Efter skolavslutningen så fikade vi med en blåbärstårta och en citrontårta. Grabbarna hade med sig sina polare, så det blev fullt hus 🙂
Förövrigt så har jag idag bestämt att jag ska köpa en ”dagbok” som jag ska kalla ”våra bästa”. Där ska jag samla barnens allra bästa funderingar och kommentarer. Som imorse, Wilson våran lilla filosof satt på pallen i hallen och skulle ta på sig skorna. ”Pappa vem kom på strumporna?” Jag fnissade gott och kände en viss lättnad av att jag slapp svara (för det är liiite jobbigt när man inte kan svara på en sjuåringsfrågor) ”Nja du, de kommer nog från strumpidavien” Wilson kliar sig lite på hakan och frågar snabbt ”vart ligger det?” Hahaha hur ska pappa klara sig ur detta nudå? ”Ja alltså de finns inte mera, de gick i konkurs när ett annat land kom på att de kunde göra strumpor av trä” Jaha svarar Wilson nöjd. Det var svar nog. Där har man liksom tur, han kunde lika gärna fortsatt och börjat fråga om det nya landet. Men såklart så låter vi inte pojken tro på allt vi säger, vi berättar ju givetvis att vi skojar sen efteråt.
Han är så go våran lilla tänkare 🙂
Någon har vi fler tillfällen undrat varför vi kallar William för Wilson? Jag vet inte vart det kommer ifrån, kanske kan det vara från chuggington, det lilla röda tecknade tåget. Där finns det ett tåg som heter Wilson. Jag tycker det är fint. Annars så har vi börjat kalla honom för Wille wonka också. Och det kommer ifrån våran inslagsproducent Maja. Hon och William fick ett speciellt band, hon kallade honom för Wille Wonka.
Vad säger ni, är ni för eller emot smeknamn?