Har inhandlat lite fint till tjejerna idag. Det fick bli en liten tur till BrandsForKids, jag blev kär i deras vårjackor från Hust&Clair och kom hem med två söta klänningar också. Blått och vitt är ju alltid en klassisk kombo som funkar.
Tuva-Li blev överlycklig när hon såg att klänningarna var ”likalikadana” som hon säger. Så gick hon fram till EmmyLou och sa att ”nu kan vi vara systrar”, gullhönor.
Jag borde kanske unna mig en vårjacka också? Har inte hittat just den där som jag letar efter dock. Tänker en kappa som man kan ha till både klackar och sneakers. Jag kommer hitta den.
Mitt upp i alla små problem så slår det mig att det inte är det viktigaste i livet. Det finns så mycket annat man kan lägga sina tankar på. Jag fick för ett tag sen ett tråkigt meddelande som fick mig att stanna upp och inse något som jag redan visste, men som på något sätt slår en över käften då och då. Livet är skört. Man kan förlora nära och kära på ett nafs. Det är aldrig rättvist att någon dör som inte hunnit leva klart sitt liv. Men när ett barn lämnar jordelivet så känns det på något sätt lite tyngre och mera orättvist. Hur klarar man av att leva efter det? Jag vill inte ens tänka tanken. Så kramar jag om min stora familj lite hårdare. Funderar på om jag skulle kunna sätta gps på dom så jag alltid kan nå dom när jag behöver höra att allt är okej? Men det funkar inte så, hur jag än vill så kan jag inte alltid vara där. Våra barn behöver utforska livet själva. Men jag kommer alltid vilja vara där och jag hoppas att mina barn känner det.
Ta hand om varandra, ring din mamma och pappa, krama om någon du bryr dig om eller bara sms din bästa vän och berätta hur mycket de betyder för dig. En liten extra tanke kan betyda så mycket!
Kram ♥
