Det har nog inte undgått någon att min man Micke har börjat träna. Något som började som ett skojsamt vad har nu blivit allvar. Micke ska ta sig 30 mil runt vättern. Helt plötsligt har ett intresse vaknat till liv. Ett intresse som också bidrar till en bättre hälsa. Vi har inte lagt så mycke tanke på cyklister innan men nu ser man dom överallt. Visst är det lustigt?
Igår läste Micke en väns status på facebook som gav oss rysningar båda två.
Ride of Hope – sveriges viktigaste cykellopp är ett cykelopp på 125 mil mellan Lund och Stockholm till förmån av barncancerfonden.
Förutom att samla in pengar till Barncancerfonden försöker de ge barnen och familjerna som får behandling en positiv upplevelse och visa deras medkänsla. Loppet passerar nämligen fem av Sveriges sex barnonkologiska centra under sin färd. Genom deras gemensamma stöd hoppas de kunna göra livet lite lättare för de barn och familjer som drabbats av cancer.
Ride of Hope vänder sig till alla som tycker om att cykla. Man cyklar i olika fartgrupper vilket innebär att man aldrig behöver cykla ensam. Detta är inte bara en hjälp när i motvinden utan också väldigt socialt.
Det måste kännas fantastiskt att genomföra ett lopp med ett så gott ändamål, vilken grej liksom! Stor eloge till er som cyklade!
Cancer är en jävla skitsjukdom som tog min lilla pappa ifrån mig, än värre måste det vara att förlora ett barn till sjukdomen. Jag kommer ihåg när jag var på rosa bandet galan förra året och imponerades av allas kraftvilja att kämpa för alla cancersjuka. Och faktum är att ensam inte alltid är starkast. Tillsammans är man starkare.
Så tänk om man tillsamman kunde avsätta en liten liten stund för att bekämpa sjukdomen…