Tack tack tack ♥ Kan inte säga tack nog för alla fina kommentarer och meddelande jag fått ang min mamma. Ni är så himla fina som bryr er, känner med oss och uppmuntrar med era fina snälla ord. Det gör så mycket verkligen och man blir glad. Mamma hälsar så mycket och vill tacka er också ♥
Sen finns det dom som man hade önskat skulle höra av sig under dessa dagar. Det däremot är bara ledsamt och tråkigt. Men ännu en gång så lär man sig! Jag borde inte ta åt mig så mycket men faktum är att jag gör det. Just i jobbiga situationer som dessa, då tar jag åt mig så sjukt mycket att det gör ont i kroppen.
Jag har under dessa dagar börjat träna, det är bra på flera olika sätt såklart men just att få ta ut sig när man är lite arg och ledsen inombords är såå skönt. Det är befriande. Och idag kändes det inte lika jobbigt som för några dagar sen när jag började. Många har undrat över mitt löpband och jag l o v a r att jag ska uppdatera om det imorgon. Jag är så jäkla nöjd, det är superbra!
Än så länge så tycker Mathilde att det är roligt att titta på mamma när hon springer omkring i vardagsrummet. Jag är glad om det kan hålla i sig så jag kan fortsätta att träna enligt min plan, för jag har en plan! I åtta veckor ska jag köra stenhårt, och med det menar jag att jag inte ska avvika en enda gång från min plan. Sen kommer jag givetvis unna mig något gott ibland, inte under de första fjorton dagarna för jag har lärt mig att jag måste rensa kroppen från allt som har med godis att göra första tiden annars trillar jag dit igen. Nu är jag fast besluten om att jag ska bygga en stark mammakropp.
Nyvaken liten Mathilde i mammas tröttna famn… Herregud så trött jag ser ut!
Jag är trött, de här dagarna har varit jobbiga. Mamma fick trots antibiotika intravenöst under några dagar väldigt hög feber igårkväll 🙁 Jäkla skit! Men idag har hon tjatat till sig att få åka hem, på heder och samvete fick hon lova att återkomma om det blev värre. Jag hoppas hoppas att det vänder nu och att hon inte behöver återvända till avdelningen. Hon har en himla massa tabletter som hon måste ta nu ganska länge framöver.
Det jobbiga blir nu att ett beslut ang katten 🙁 Fina Morris, han är sååå fin men har ett väldigt hett temperament. Han har allt och lite till, såå himla bortskämd med både kärlek och stimulans. Men att han utan att bli provocerad av någonting bara kan hoppa på mamma och Håkan och bita till är ju inte sunt. Han blir helt svart om ögonen när han blir på det humöret och beter sig lite konstigt. Vi ska besöka veterinären imorgon för att se vad dom har att säga. Han är kastrerad och har tidigare fått några lugnande tabletter men det hjälper ju inte alls.
Någon som varit med om något liknande? Kan man göra något?
Det viktiga är mamma! Det får inte hända en gång till, nästa gång kanske det blir ännu värre och vad som skulle kunna hända då vill jag inte ens tänka på. Jag menar det här är vad läkaren sa väldigt allvarligt! Så även om det är jobbigt så kan vi ju faktiskt behöva ta bort katten.
Under dagarna tre har jag fått en hel del bilder från skogen och ett glatt jägargäng. Mickes första jakt, som han väntat på den. Det är en sak att ta jägarexamen men för att kalla sig för jägare så krävs det sååå mycket mera. Men vet ni, idag fällde Micke sitt första vilt 😀 En stor fin kronhind med en slaktvikt på 80 kilo. Sååå himla roligt! Den kommer mätta många munnar.
Glad jägare 🙂
Jag längtar själv efter att kunna ta jägarexamen. Men jag måste nog vänta lite till, ja tills Mathilde blivit lite större så jag kan lämna henne hemma hos pappa. Efter nyår då ska jag avsätta en helg på Knistad, den absolut bästa jägarskolan.
Kram / Madeleine