Jag vill börja med att säga TACK ❤️
Ni har gett mig såååå mycket hopp med alla fina kommentarer från förra blogginlägget. Jag är överväldigad. Om jag hade fått ihop pusselbitarna tidigare så hade jag vädrat mitt mående mycket tidigare. Men den sjuka tröttheten i kombination med alla konstiga och jobbigt åkommor har gjort mig helt sänkt, förövrigt så har jag ju inte mått så bra överhuvudtaget av det här. Klart man har dagar som är upp och ner men det behöver man ju inte nödvändigtvis skriva om jämt, då kan man släta över det ganska snyggt utan att göra en grej utav det. Men dessa veckor har varit fruktansvärda, min låga som jag alltid annars har försvann helt ett tag. Det är inte likt mig, ni som känner mig här på bloggen vet att jag aldrig skulle låta det gå så långt mellan blogginläggen.
Jag tappade nästan talförmågan, kunde sätta mig vid datorn men orden kom inte ut. Jag försökte börja skriva men det tog stopp, sen har jag somnat varenda kväll. Varje morgon har Micke frågat fick du ut något inlägg igår? Tills slut har ju även han tyckt det varit konstigt att jag inte fått ut något. När jag berättat att jag ena dagen haft ont i hela kroppen till andra dagen då jag haft hjärtklappning till tredje dagen då jag bara legat och sovit så har inte Micke riktigt kunna bemöta det. Han har lite svårt för sånt, empatilös kallar jag honom ibland när jag blir arg hahaha. Det kanske inte är så snällt men ja, min kära man kan vara lite hård ibland. Fasen du kan la inte ha ont i hela kroppen på olika ställen varenda dag, är du hypokondriker!? Sånt vill man ju inte höra kanske . Faktum är att jag tror att det är hans oro som kommer ut lite fel. Han har varit gullig och styrt med mycket hemma, tagit matlagning och annat.
För oss har detta varit jobbigt, och jag tror inte vi är ensamma om att det kan bli såhär. Svårt att förklara med ord, lite ämnesomsättningsproblem är väl inte hela världen kan man tycka. Det finns ju värre sjukdomar och åkommor som kan vara jobbigare. Man ska aldrig jämföra, och det finns säkert värre saker men det här har varit och är tufft!
Det kommer bli bättre, det är jag övertygad om. Efter allt jag läst som ni skrivit så har jag blivit glad och positiv. Och jag ska absolut försöka gå med i grupper på Facebook som kanske kan hjälpa mig. Är det någon av er som vill dela med sig av vad grupperna heter? Vill ni inte kommentera här så får ni gärna mejla mig. Alla era tips och erfarenheter är värda guld, är verkligen så tacksam. Vill verkligen att ni ska veta det! Och till er andra (ett fåtal) som måste sprida negativ energi, snälla sluta läs min blogg! Sluta lägg tid på mig och mitt, gör något annat istället. Eller läs bloggar som ni inspireras av istället, det måste vara jobbigt att hela tiden störa sig på mig och kommentera här.
I det här lite snurriga som är så är allt inte bara skit även om det låter så. Vi har umgåtts mycket tillsammans som familj, tagit vara på julen och lovet. Och vi har som jag skrev igår mycket fint att se framemot
Efterlängtade tulpaner, en härlig känsla när julen är bortplockad och vaserna får prydas med vårblommor. Jag köpte dom igår, Emmy frågade om vi skulle grilla snart igen Antar att hon fick vårkänslor också.
Emmy och Tuvis hittade något nytt spel idag som de laddade ner på mobilen. Den berömda Ladybug, de älskar Ladybug eller miraculous som jag tror hon heter? Har era barn några favoritfigurer?
Jag överraskade familjen med att laga lasagne idag, det var uppskattat. Det första Wille sa var du ska inte göra några matlådor till Victor va? Haha, mina barn är så generösa av sig
Imorgon ska vi åka till Linköping och kolla på damhockey, och Mickes föräldrar ska bjuda på lunch. Jag tror det skulle bli korv. Det får mig att tänka på nyårsafton, då fick vi korv med bröd hemma hos Angelica och Rickard. Våran humor ligger ungefär på samma nivå
Rille med korven
Ta hand om er, så hörs vi snart. igen!
Kram / Madeleine
