Godmorgon, här är delar av familjen denna morgon. Morgonen är så mysig, jag älskar att mysa ner alla busungar i sängen och pussa på dom tills de kräks på mamma 🙂 Jag har inte varit på blogghumör de sista dagarna. Jag har mått vidrigt rent ut sagt. Usch! Hoppas ni förstår mig? Det är min tand som bråkar. Tandläkaren ger mig dödsångest, värre än att flyga flygplan. Så ja, det känns ganska tungt nu. Jag vet att det inte finns någon utväg jag måste ta tag i det. Jag måste våga tandläkaren. Vid ett flertal gånger så har jag i panik sprungit därifrån. Men jag måste tuffa till mig nu. Jag har en bra privat tandläkare inne i Linköping. Han är den ända som fått röra mina tänder. Det är så jobbigt att vara rädd för saker man inte kan undvika i vardagen. Hade det varit spindlar jag varit rädd för så kan man ju enkelt undvika spindlar. Tandläkaren är ju något helt annat med. Jag vet varför jag ogillar tandläkaren. När jag var liten hade jag en tandläkare på folktandvården som heter Eva. Hon var rent ut sagt elak och skulle definitivt inte jobba med barn. Hon hade hårt handlag, berättade gärna för mig vilken eländig liten patient jag var, ignorerade alltid mina tårar trots att jag sa att ingreppen gjorde ont. Nej vilken jävla kärring! Kan just nu känna att hon förstört mitt liv, tandvärk är inget att leka med!