I fredags så tog jag ett beslut som jag tänkt över i flera år. Jag gjorde i mina yngre år det dummaste man kan göra jagtatuerarinmittlivskärlek. Han tatuerade in mitt namn på hela vaden. Men vad visste jag om kärlek då? Man lär sig hela livet, man gör misstag men med handen på hjärtat så ångrar jag mig inte. Varför ska man ångra sig? Man skriver sin egen historia.
Nu har jag kommit några kapitel längre och misstaget ska bort. Åkte in till maxtatto i Linköping där jag hade en dejt med Figge. Jag är världens mest spontana och impulsiva människa, men det här hade jag tänkt över. ”Du får fria händer” jag litar på Figge han är grym. Ni måste kolla in deras facebooksida!
Jag la ut en bild på instagram. Sen var debatten igång! Tänk att det gamla stenålderstänket ”sjömän och kåkfarare” har bara tatueringar fortfarande lever kvar! Det är liksom bara ”trash människor” som gaddar sig. Jag respekterar andras åsikter i allra högsta grad, MEN om man har åsikter så kan man dela dom med respekt för andra. Man väljer sina ord.
