Så det här med träning, vikt och kroppsform kan visst vara lite provocerande kanske? Jag vill bara förklara ett och annat för de som undrar.
Jag tränar för min egen skull. För att jag jag mår bäst då. Hade jag mått bättre av att vara tjock så hade jag antagligen hellre varit tjock. Det är absolut inget fel eller fult att vara tjock. Och det är heller inte någon tävling om vem som väger minst. Tvärtom en kvinna ska ha former och vad vågen säger är inte allt. Jag lägger ut bilder på mig själv min kost och träning för att det har blivit en del av mig. Och det här är min blogg trots att jag valt att bli offentlig, för det får man minsann höra att om man blivit offentlig så MÅSTE man kunna ta kritik. Lika mycket som vissa då också måste kunna ta ett svar.
Jag boostar mig själv genom att se förändringarna. Och kan jag inspirera andra morsor att komma i form så tycker jag det är skitkul. Jag vet nämligen hur (ursäkta språket) jävla svårt det är att ta tag i det! Jag kan inte påstå att jag har något bekräftelsebehov på något sätt men det är heller inte tråkigt att få positiva kommentarer. Jag väljer att suga åt mig all den fina energin alla ger mig. Kalla mig ytlig men alla tråkiga kommentarer ger mig bara ett gott skratt. I början tog jag åt mig skulle ljuga om jag sa något annat, men det hör liksom till offentligheten att bygga upp det där extra hudlagret på näsan. Så nu spelar dom ingen roll.
Jag kommer bli en grym PT, jag vet huvudet kanske är stort men man måste ha höga tankar om sig själv för att lyckas. Ett ödmjukt självförtroende och mycket jädrar anamma.
Det är tre och en halv månad sedan Tuva-Li föddes. Jag vägde då nittiofem kilo, nu väger jag sjuttiofem kilo. Det är tio kilo kvar tills jag nått mitt mål. Kanske känner jag mig nöjd om fem kilo? Huvudsaken är att man mår bra. Sen är det aldrig sunt att vara överviktig. Men aldrig, då menar jag ALDRIG kommer jag se okvinnlig ut som ett skelett. Sen får vem som helst tycka att trosorna sitter lite tajt!
