Såg nått program häromdagen som gick ut på att mammorna bytte familj en vecka. Fast det här var den amerikanska versionen där de verkligen hade valt att ta fram två helt skilda familjer. Den ena familjen levde väldigt bekvämt. Hushållsmaskiner, färdigmat och städerska var ett måste. De tre barnen i familjen spelade mer än gärna tv-spel hela dagarna. Den andra familjen var bosatta ute på landet. Där var de mer eller mindre självförsörjande med sitt boskap. Modern i familjen stod vi spisen och skötte alla hushållsysslor medans mannen arbetade hårt. Barnen i den familjen fick från början lära sig att hjälpa till hemma och arbeta hårt för sitt levebröd.
Det var intressant att se dessa familjer byta mammor. Och tanken har förföljt mig ett par dagar nu, tänk så olika våra liv kan vara. Man väljer verkligen att värdesätta olika saker och ting. Och man väljer olika liv.
I våran familj så är vi nog ganska medelmåttiga tror jag. Vi drar varken åt det ena eller andra håller. Det ända jag inte kan med är när det blir stökigt. Såklart det kan bli rörigt, leksaker som ligger både här och där. Och ibland så har man en tvättkorg som ”rinner” över. Så blir det ju ibland. Det jag inte kan med är när det står disk i köket, soppor, obäddade sängar och smutsiga golv.
Det är nästan jobbigt att bara tänka tanken. Har man dessutom barn som lever i ett sådant hem så gör det mig nästan lite förbannad. Kul för barnen att behöva krypa omkring på ett skitigt golv. När man väljer att bli förälder så väljer man också att ta ett ansvar. Och kan man inte ens hålla ordning i sitt hem så undrar jag hur man kan hålla ordning på ett barn?
Men en del väljer ju att leva så. Istället för att ta den dära jobbiga disken så skiter man i det och lämnar den. Kanske tar man istället med sig barnen ut och leker, eller väljer att gå på stan?! Vill man inte ha det rent? Och ännu mer när man har barn?
Tur att man kan välja själv vilket liv man lever. Undrar just om jag skulle överleva i ett ”odiskat skitigt hem” en vecka?