Turen verkar inte vara på min sida när det gäller elektronik. Jag som trodde att vi faktiskt hade fått ordning på datorn. Micke åkte precis iväg med datorn till sin kollega som är ett riktigt datasnille och nu hoppas jag verkligen han kan göra underverk! Sjukt egentligen hur beroende man är av sina datorer. Inte bara för att jag bloggar, men man gör ju allt där. Sköter bankärrenden, försäkringskassan, kollar barnens fronter (läxer, veckopapper etc), mejl ja typ allt. Känner mig verkligen handikappad just nu.
Tur ialla fall att det gick bättre hos barnmorskan igår. Lilla hjärtat mår bra och växer precis som hon ska. Mitt blodvärde ligger kvar på 113 (vilket är jätte bra för att vara jag) och blodtrycket var bara fint. Dessutom ligger hon som Engla-Freja säger uppochner. Ja hon ligger med huvudet neråt. Hurra! Det känns enormt lättande. Även om jag fött barn i säte och vet att det inte är någon större skillnad så känns det ju bättre att hon ligger som hon ska. Nästa tid hos barnmorskan är om två veckor, men jag sa att vi förhoppningsvis inte ses då. ” Nää nää du vet ju bäst” sa Britt-Inger och skrattade, och jaa jag vill verkligen veta bäst i det här läget. Vi längtar så otroligt mycket efter denna lilla människa.
Lilla hjärtat som snart ska få sitt namn. Idag när jag var inne hos Micke på jobbet så hade han ett gäng kunder, några söta tjejer. Bloggläsare antar jag? De frågade Micke om lilla hjärtats namn fortfarande var hemligt 🙂 Tyvärr fick jag ett telefonsamtal och kunde inte riktigt heja på tjejerna. Men det är faktiskt riktigt roligt när några av er bloggläsare vågar komma fram och säga hej. Häromdag hejade kassörskan på mig på ÖoB, hon berättade att hon brukade läsa här på bloggen och i blomsteraffären kom det fram en farmor och klappade mig på axeln och önskade mig lycka till med bebisen i magen. Ni är så fina allihop som besöker mig, tack!
Nähe undrar just om jag vågar ringa och höra hur det går med datorn…