Lång dag blev till kväll och till slut natt. Sedan resan så ligger jag lite efter, men snart så är jag ikapp.
Tycker det är superkul att så många blivit intresserade av att springa milen i New York. Ni kommer inte ångra er, det är en upplevelse som är svårslagen. Jag har redan nu förberett familjen på att jag vill åka nästa år också. Jag kommer åka, måste bara få igenom det först hehe. Men en vecka om året kan jag väl vara värd 😉 Skulle vilja ta med mig familjen, tänk att ha dom hejandes bredvid sig. Åh det skulle vara så himla roligt! Och få visa dom NYC, besöka disneybutiken på TimeSquare, Empire, frihetsgudinnan, Chinatown, lekparken i Central Park och allt annat. För er som också funderar på att åka kolla in det HÄR!
Ang shoppingen, jag kommer göra ett helt eget inlägg om det. Men jösses vilka fynd man kan göra! Om jag säger så här, till er som tycker jag är ytlig och barra visar upp märkeskläder och bla bla bla, japp jag fyndade! Det kostade exakt lika mycket som om jag shoppat på H&M. Är det okej då? Jag fattar inte hur en del orkar agera bloggpoliser här på m i n blogg. Och som en del dömmer utan att veta hur jag ens tänker! Eller till er som tror att jag är ute efter kändisskap, eh what!? Jag är den som sällan tackar jag till en galapremiär, springer på röda mattan och står i rampljuset. Jo jag får inbjudningar och för det är jag väldigt glad. Men jag är hemmakär, värderar min familj. Jag har ändå tre timmar upp till Sthlm, att sitta sammanlagt sex timmar i en bil upp och ner för att gå på en galapremiär…då måste det vara något speciellt! Sen borde jag kanske tacka ja oftare, jag tränar på det. Ska bli lite bättre på det. Jag känner många kändisar, för mig är dom vänner. Inte människor jag hela tiden måste skryta om här i bloggen. Jag är inte vän med någon för kändisskapet, jag är vän med någon för att jag tycker om dom. Den här världen kan vara väldigt skrytsam, överdriven, falsk och något helt annat än vad människor tror på utsidan. Många skulle bli förvånade om de visste. Men alla är inte sådana, en del är faktisk helt vanliga människor. Så nu har jag framfört min åsikt, kan vi släppa det nu? Ang stamceller, jag ska förklara senare.
När vi ändå pratar om resor. Jag tror fasen min flygrädsla blivit lite botad, inte helt men såååå mycket bättre! Det är helt otroligt. Jag tror jag måste träna på att flyga för att inte få tillbaka den. På vägen hem så satt jag på samma rad som en fd. flygvärdinna. Hon hade jobbat på SAS i femton år men nu flyttat med hela familjen till Jamaica. Hon såg att jag var rädd och pratade med mig hela tiden. Hon sa saker som lugnade och som man inte tänker på när man är mitt inne i sin bubbla. Dom här piloterna har också familjer, har också barn. De skulle aldrig göra något för att riskera livet. Groparna du känner, de är precis som gropar på vägen när du kör bil. Ibland hoppar det till och då kanske det är en luftgrop på vägen. Och så är det juh, varför tänkte jag inte så? Klart piloterna också har en familj, nära och kära som de vill komma hem till. Groparna på vägen är ju värre än groparna i luften. Jag har blivit så tuff nu förstår ni! Idag när jag pratade med min vän Mikkan så frågade hon om jag inte skulle med till Marbella tillsammans med ett gäng tjejer. Klart jag vill svarade jag utan att ens tänka på flyget. I’m cured hahahaha!
Idag fick jag sällskap av Engla-Freja och Adam på en liten joggingrunda. Roligt när vi kan göra saker ihop. Adam han fick vara vattenpojke och Engla-Freja sprang med mig. Fasen vad hon kan springa!
Det går bättre och bättre med löpningen, ju lättare jag blir ju lättare går det att springa. Tyvärr så har jag fortfarande ont i mina benhinnor. Eller den ena, den högra. Vad ska jag göra jag blir tokig!? Vad jag än gör så gör det fruktansvärt ont. Tacksam för alla tips ni har!
Kram / Madeleine