Har varit nere ett par dagar. Men det kanske beror på att förkylningen från hell hälsat på mig, som vanligt är det något. Fasen. Väldigt olägligt.
Som om inte musklerna värker ändå just nu pga all ”övervikt” nu hostar jag hela tiden också.
”Gahhhh”
Febern kan jag ta men hostan kan banne mig försvinna! NU!
Söndagen spenderade vi ute i Vadstena, barnen skulle få åka spark för första gången i sitt liv. Och det var populärt vill jag lova. Hade det inte varit för den bitande kylan som drog in från vättern så hade vi säkert varit ute hela eftermiddagen. Men det var så kallt så det blev en snabbtur.
Annars så tvingade jag ner mig på stan idag. Min snälla mamma följde med mig. Vi var på jakt efter små små bebiskläder, helst prematur. Bebisarna kommer ju inte vara så katiga, och det skulle vara hemskt kul att ha några kläder till dom som faktiskt passade. Men i lilla Motala så är det TYVÄRR inte det enklaste. Så vi fick köra på stl 50. Och JA JA JA givetvis ska de ha likadana kläder 🙂 men det var lättare sagt än gjort, för det var svårt att hitta även det. Suck, va trött jag blir! Men till slut fann jag något i alla fall, något gånger två 🙂
Hm… Jag hade visst lovat min lilla prinsessa att överaska henne med något också. Askungen stod överst på önskelistan, och det gjorde också en prinsessklänning. Men filmen fanns inte att få tag på i våran lokala leksaksbutik så det fick bli Törnrosa.
Och klänningen hittade jag också, men så är det ju svårt att BARA hitta det där man ska köpa, jag har en förmåga att komma hem med lite till, och det gjorde jag. Men klänningen var en stor hit hos lilla fröken Ilmrud.
Och det blev även dessa glittriga dojor…
Så blev det lite smått och gott, de andra kidsen fick allt dom med. Alltså en lyckad shoppingdag med mamma. Men jag blev minsann lite nervös när vi letade bebiskläder. Trots att man varit bekant med förlossningssmärtor så tycks man aldrig bli sams med dom. Fasen så ont jag fick. Jaha tänkte jag, förvärkar. Men si de ville inte sluta. Fick helt enkelt ge upp.
Ringde Micke och sa att jag var på väg hem.
”Va? Redan? Ojdå, då har du nog ganska ont, för du bangar inte en shoppingtur utan vidare”
Japp, bara att åka hem. Tråkigt.
Väl hemma så varvades det ner med törnrosa och modevisning. Och trötta blev vi. Men tröttast blev nog allt min alldeles egna lilla törnrosa…
Nu ska jag fortsätta att förneka mina värkar och övertala dom att försvinna ett tag till. Vi får väl se om jag lyckas…?