Gårdagen var en liten speciell dag. EmmyLou ville inte alls att vi skulle vara hemma och greja utan hitta på något roligt. Vi bestämde oss för att besökte vi ett litet smultronställe i vår egna stad. Motala är otroligt vackert på sommaren och det här smultronstället är ett måste att besöka på sommaren om är i Motala.
Cafe Mallboden ligger längst med Göta Kanal. Lokalerna ligger också i hjärtat av Sveriges industris vagga, Motala Verkstad. Stället har varit nyttjade dels som arbetarbostäder och dels som bodar där mallar till båtbyggen förvarades. På något sätt känns det lite historiskt att besöka Mallboden. Man kan inte bara äta och dricka gott på Mallboden, de driver även ett vandrarhem. Häftigt att bo och övernatta intill Göta kanal i de gamla arbetarbostäder från 1820-tal.
Igår var min pappas födelsedag, hans skulle fyllt 77 år den 1 Augusti, och därför gjorde vi det hela lite speciellt med att gå och fika på just Mallboden. Det skulle pappa ha gillat, han gillade livets goda ting. God mat, trevligt sällskap och vackra ställen och det firade vi.
Lite komiskt nog så träffade jag en bekant på Mallboden som jag inte träffat på länge. En bekant som faktiskt körde upp för pappa för många herrans år sedan när han arbetade som uppkörningsman (tror det heter så). Hon har berättat för mig så många gånger hur det hela gick till. Hon var så nervös för att kugga, magen kurrade och huvudet bara snurrade. Pappa tyckte synd om henne, och tyckte att hon skulle slappna av och bara tänka positivt så han tog med sig henne till korvmojen för att köpa en korv med bröd. Sedan gick uppkörningen som en dans på rosor och hon fick sitt körkort 🙂 Min snälla omtänksamma pappa ♥ Alltid så mån om alla. Och konstigt nog så blev jag påmind om detta lite extra igår.
Det finns allt från mat till glass på Mallboden. Barnen var uppspelta och glada, det skulle bli glass i stora lass. Visst ser det mysigt ut 🙂
Micke tog en skagenvåffla, den var himmelsk god sa han. Barnen valde olika våfflor med innehåll, det fanns såå mycket smarrigt att välja emellan. Nästa gång vi åker dit ska jag prova en cesarsallad.
På kvällen åkte jag upp till kyrkogården med en bukett blommor. Gjorde fint runt graven och pratade en stund med pappa. Jag saknar honom så mycket, och mest av allt så hade jag velat att han skulle fått träffa barnen. Som han hade älskat att ha alla barn runtomkring sig. Jag tror han finns med oss ändå, eller jag är helt övertygad om att han är här fast vi inte kan se honom. Tuva-Li är mottaglig för ”andra sidan”, hon pratar om morfar ibland på ett sätt som kan ge mig rysningar. Hon har ju inte ens träffat honom, aldrig sett honom men ändå kan hon säga saker som stämmer in så bra. Jag vet att det kan låta lite hokus pokus, men det är sant.
För ett tag sen berättade Tuvis vid frukostbordet att hon drömt om den roliga gubben igen. Hon beskrev honom så detaljerat, alltså inte ens kort skulle kunna beskriva honom så bra som Tuvis gjorde. Hon sa vissa saker som jag var tvungen att fråga min mamma om, saker som inte ens jag visste. Mamma höll på att sätta kaffet i halsen, hur kunde Tuvis säga så?! Det är lite läskigt och jag försöker inte visa att jag känner så. Ibland tänker jag att det kanske är jag som påverkat henne när jag berättat om morfar, men jag pratar inte om honom sååå ofta. Ibland kommer han på tal, oftast när jag pratar med Victor som hade ett speciellt band till honom. Med det är inte överdrivet ofta. Man vill ju ha en realistisk förklaring, människan är sådan. Det som inte syns finns inte, eller? Men det här är helt otroligt ibland, overkligt.
Undrar om det kommer växa bort, eller om hon kommer fortsätta att utveckla sin förmåga? Det skulle vara spännande om ett medium skulle få träffa Tuva-Li, om de skulle kunna se om hon är mottaglig.
Idag ska vi fortsätta här hemma, fixa och feja. Vad ska ni göra?