Lilla Virvelvind. Jag älskar att hon är världens busigaste unge, hon har en personlighet som är nyfiken och hennes ögon strålar av glädje och liv. När hon blir påkommen med att göra saker som hon vet att man inte får göra så skrattar hon och säger så där får man ju inte göra!
Imorse när hon vaknade berättade hon om äventyret hon upplevt inatt. Vet du, inatt när alla sov så gick jag upp och tog på mig min fina klänning. Sen smög jag ut på gatan och dansade, mitt i natten! Och ingen såg mig, det är sant!
Vi lyssnade såklart spända av nyfikenhet och förundran. Tänk att ingen vaknade? Hundarna hade ju absolut sagt till om någon skulle försöka smyga sig ut. Men det var ingen fara sa Livia, för hundarna fick ju såklart också följa med ut och dansa.
Häromdagen ringde mormor, hon undrade om Livia möjligtvis hade någon aning om vart kattens leksaksmus tagit vägen? Jag frågade Livia och hon visste precis vad som hade hänt.
Med stora ögon och en enrom inlevelse så sa hon högt musen hoppade ner på golvet och kröp iväg! Sen gick den ut på mormors balkong, hörde en bil och blev rädd. Den ramlade ner på marken och blev påkörd och fick go to the hospital.
Ja en fruktansvärt sorglig historia. Vi lade på telefonen, men efter en stund kom Livia tillbaka och sa att vi skulle ringa upp mormor igen. Vet du mormor, musen klarade sig och den ligger i morfars rum bara så du vet. Mycket riktigt gjorde den det. Vilken tur att det slutade så bra ändå, och katten blev nöjd över att ha fått tillbaka sin favoritleksak.
Jag skulle kunna skriva en hel bok med hjälp av Livias livliga fantasi.
Lika busig som den här lilla tjejen är lika kramig är hon, om inte ännu mera faktiskt. Hon gillar närhet och måste ge alla en kram och en puss varje kväll innan hon går och lägger sig.
Och modig, ja hon är nog den modigaste jag vet. Hennes lilla ask i byrålådan är bevis på det. I en grön sammetsask med vita pärlor har hon sparat alla sina små ringar hon fått varje gång hon varit på sjukhuset och lämnat prover och träffat doktorn. Det har blivit väldigt många ringar som ligger där nu, för många om du frågar mig. Det som gör mig glad är att hon inte får dem lika ofta nu. Ett tag besökte vi sjukhuset varje vecka, sen gick det ett par veckor emellan. Sist gick det en hel månad sedan vi var där. Och nästa gång blir i slutet av augusti. Det betyder att Livias blodsjukdom är bättre. Min lilla virvelvind mår bättre, och det både syns och märks.
Livias blodvärden har höjts, och trombocyterna låg på 125. Det minsann är ju superbra! Livia är delaktig i sin sjukdom, även om inte vi gjort en stor grej utav det så har hon frågat mycket och vi har berättat så gott vi kan. Trombocyter är riddare säger Livia, fast dom sitter inte på vanliga hästar utan på enhörningar. Och dom hjälper kroppen att må bra. Sist hade riddarna samlat ihop 105 röda ballonger (blodplättar) och nu har dom 125. Så grymma riddare!
Bara vi kommer upp till över 150, det är liksom en magisk gräns. Sist hon hade så många trombocyter var väl i februari tror jag. Hon har länge legat under 40, och många gånger under 10 eller rent av så lågt att det inte går att få ett värde. Immunologisk trombocytopeni (ITP) kan vara en extremt jobbig sjukdom att leva med, men det viktigaste är att man faktiskt kan leva med den ♥
Nu ska vi äta glass med riven chokolad på som Livia alltid säger. Det får man göra på kvällen när det är lördag.
Kram / Madeleine