Författaren som får orden att blomma – Anja Ek

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Hon heter Anja Ek, född 1965 och har skrivit tusentals repotage genom åren. Hon är barnboksförfattare, stolt mamma till ”Jobbman” som är en liten figur som ÄLSKAR att jobba men som inte riktigt kan bestämma sig för vilket jobb han vill ha. Anja är även medförfattare till Unni Drougges nya roman ”kroppens befrielsefront”  som släpps 2011. Men störst av allt just nu är debutromanen ”När Löven Faller”

soommar -10 105.JPG

soommar -10 106.JPG

”En unga man hittas mördad på en bilskrot. Jonna Svärd och hennes kompanjon Nicke Berg på Örebropolisen försöker förstå varför. Med det finns inte många spår att följa och de som finns slutar i återvändsgränder. Men så hittas ytterligare en ung man mördad, en fotbollsspelare i stoltheten Örebro SK. En ny tragedi, men också nya spår till utredningen. Sakta går det upp för Jonna vad som ligger bakom morden och att det finns flera i farozonen…”

Jag gillar att läsa, men det är inte ofta en bok får mig att riktigt fastna för innehållet, jag är en svårflörtad bokslukerska. Men Anjas debutroman har fått mig intresserad. Vi dejtar men snart inleder vi ett förhållande, mer än halvägs nu och intresset växer. Så jag måste dela med mig av denna bok, läs DEN!!!

soommar -10 104.JPG

”Det här är JOBBMAN. Han tycker om att jobba. Men det finns ett problem. Han kan inte bestämma sig för vilket jobb han vill ha. En dag vill han jobba som brandman och släcka eldar och rädda människor ur brinnande hus. En annan dag vill han vara polis och jaga tjuvar i snabba polisbilar med tjutande sirener på taket. Ibland känner han för att bli doktor och operera bort onda blindtarmar på patienter… och ibland vill han vara fotograf på en tidning, eller kapten på en stor båt, eller lärare på en skola, eller präst i en kyrka eller… Hur mycket Jobbman än grubblar kan han inte bestämma sig. Men en dag hittar han ett jobb som gör att han får jobba med olika saker”

Tror minsann Jobbman ska få bli min nya arbetsförmedlare. Vem skulle inte vilja få möjlighet att få prova sig fram tills man hittar rätt yrke? Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra när jag blir stor. Jobbman kanske kan hjälpa mig?

Anja besökte våran familj för några dagar sedan, vilket var supertrevligt, jag hoppas att  hon snart kommer igen!

Tjoflöjt!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Känner mig fruktansvärt pirrig inför framtiden.

Men ser verkligen framemot den.

Wiiiiiiii, spännande!!!

Skavsår…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Solen strålar, värmen ligger som en bädd över vårat vackra landskap, svensk sommar när den är som bäst. Dagarna är fyllda med roliga aktiviteter. Vad mera kan man begära? Man ska vara glad för det lilla, för i slutändan så är det nog det som räknas. Man tar varandra för givet allt för ofta, man tar livet för givet. Varför är det så? Varför kan man inte bara vara glad för det man har? Det finns alltid något man vill ha, eller något man stör sig på man blir liksom aldrig nöjd. Klart man kan ha drömmar, tråkigt vore det annars. Men otacksamheten som ibland visar sig utan att man ens tänker på den är ju bara så onödig och energikrävande.

Men så lever man livet till fullo, super in varenda andetag som om det vore det sista. Blundar för irritation som gnager likt ett par allt för trånga klackskor som man ändå tvingar sig själv att ha på sig. självdestruktivt låter man det klämma mot den ömma huden. Ingen ska få dra ner humöret och inget kan skada oss. Jag blundar!

Förutom dessa små otacksamheter då vill säga…

Förlåt att jag gnäller över värmen, i vintras var det kylan. Förlåt att jag gnäller över disken, jag kan väl ta den själv. Förlåt att jag skäller över tvätten, tänk om vi inte haft några kläder. Förlåt att jag inte är perfekt, men vem är det?

Jag ska leva i nuet, det ska jag. Anta livets utmaningar. Och Glädjas med alla glada.

Slå bort alla livets motgångar med ett leende.

Tillsammans med min familj är jag lycklig! Mina barn ger mig styrka som jag inte visste fanns.

Och min make, min underbara Mikael, min bättre hälft, du gör mig hel. Jag ska vara tacksam för varje dag vi har tillsammans. Och jag ska inte vara någon ”sur-britt”, säger jag nu med aningens korsade fingrar, men jag ska försöka.

Familjen gör oss starka, ta hand om den!