Så här är jag, morsan till de sju barnen som ni kan följa varje måndag på tv4 20.00. Och nu är jag här på minbebis också. Med en ny härlig blogg. Känns spännande!

Tänkte jag skulle göra ett glatt första inlägg. Men måste tyvärr vara en aning allvarlig och förbannad.

Var det någon som såg gårdagens avsnitt av kvällsöppet med Ekdahl? Det handlade om mobbning – vad gör vi åt mobbning? Skolverket dömer ut de vanligaste antimobbningsprogrammen som används i svenska skolor. Och de gör dom rätt i! Man pratar om kamratstödjare och att det är så himla bra att de finns. Men vilka blir utvalda att bli just dessa stödjare? Jo de populära på skolan, de som redan har ett övertag med tankte på deras popularitet. Klingar fel i öronen på mig. En pojkes pappa satt med i debatten, hans son tog livet av sig pga av mobbning.. Han sa något så träffande ”ett barn mobbar inte förens en vuxen sagt att det är okej” Och visst är det så. Tar ingen vuxen tag i problemen så blir det automatiskt okej att mobba.

Han sa även något annat som fick mig att verkligen förstå hur allvarliga problem det faktiskt är på våra skolor runtom i landet. Visste ni att femtio barn dör om året pga av mobbning i skolan. Det är ett barn i veckan. I VECKAN! HELT SJUKT!

Kjell Ericsson känd radiopratare och komiker från ballar av stål var också en av de som satt med i debatten. Han berättade om när han gick i skolan och blev kallad för tjockis. Wille Crafoord var där av motsatt anledning – han var en mobbare. De båda hade olika åsikter och upplevelser från skoltiden. Programmet avslutas med att Wille Crafoord uppträder med en av sina låtar som i ämnet handlar om mobbning. Jag hörde inte hela låten (som tur var) men jag uppfattade en textrad ”har du en gång varit mobbad så är du alltid mobbad” Say what? Kjell Ericsson uppfattade låten som väldigt provokativ och kränkande – vilket även jag gjorde. Han uttryckte sitt intryck av låten med att på ett mycket smakfullt sätt säga ”Wille, vissa står och trampar på samma stället i livet precis som du gör i din karriär – ibland går den inte framåt!” Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Wille Crafoord ger mobbarna ett förnöjt ansikte i kvällsöppet men nu kommer hans karriär säkert ta fart! Och det är fruktansvärt!

Mina tankar går till alla de som i skolan blir utsatta för mobbning <3

Peace.

Jaha, här är jag. Vad ska jag kalla mig? Lite rund om magen känner mig för närvarande lite rosa och är ganska snäll. Barbapappa får det bli.

Nu har Madde börjat jobba och jag är pappaledig. Det var blandade känslor inför det här med att vara pappaledig. Jag har haft ångest, ångest för hur det här med ammningen skulle funka. Tanken på söndertuttade bröstvårtor och mjölkstockning känns skrämmande. Ångest för att bli instängd. Jag är en rastlös person som gärna vill göra så mycket som möjligt. Sitta och mysa på en filt på golvet, eller ligga på mage och köra samma bil runt runt i flera timmar får det att krypa i kroppen på mig. Men det är klart visst kan vi gå ut, men inte hela tiden. Och handen på hjärtat man hinner inte att göra allt man tänkt.

Men jag har haft maten klar och jag har tvättat. Madde har underlättat en hel del då hon jobbar hemifrån, men antagligen är det bäst att hon inte är hemma.

Alternativet är att jag smörjer in mig med bröstmjölk?

Nej vi fick lösa det med att sparka ut morsan. Barnen måste vänja sig, snart reser Madde jorden runt och då vill vi vara förberedda.

Förutom att vara med barnen så måste jag säga att det är förjäkla gott med en kopp kaffe på morgonen när man är pappaledig.

Och en kopp kaffe på morgonen är ett måste om jag överhuvudtaget ska komma igång. Natten till idag vaknade Adam runt 23.30. Jag låg i soffan och njöt av tysnaden och knäppte lite mellan kanalerna. Då var det hockeytime tyckte Adam. Jaha ja? Tröttheten visade sig på maxi idag när killen somnade på golvet två gånger.

Tror nästan att alla ”känner” mig på maxi!? Jag måste vara ica maxi Motalas mest trogna och återkommande kund. Trevligt. Men något som irriterar mig är alla människor som tar familjeparkeringarna fast dom inte har en ända unge i bilen. Varför gör man så? Är man så jävla rädd om bilen så man måste ta en familjeparkering för att undvika dörrmärken? Eller är man så lat att man inte orkar att parkera bilen två rutor bort?

Har man sju barn så kan det vara ganska trångt när man ska ut med alla.

Efter lite utflykt här och där så kan jag bjuda på lite eftermiddagsbilder. Det är rätt gött att vara pappaledig!

 

 

Eller en mammas också för den delen. För alla sportintresserad här kommer något ni måste kika in på

titta HÄR!

 

 

Så var det dax då! Tiden är kommen och jag ska möta min värsta fiende – jag ska flyga!

Resan upp till Stockholm gick ju bra trots allt. Jag bjöd med min brors dotter Linn att följa med oss till Italien. Hon blev överlycklig. Linn ÄLSKAR fotboll precis som sin pappa – min bror.

De är riktigt förlorade in i sportens värld!

Fina Linn!

När vi väl kom fram till Arlanda så hade klockan hunnit bli massor. Alla var trötta och hungriga, och stackars William som råkat ut för en maginfluensa på väg till stockholm hade fått aptiten tillbaka även han. Det fick bli att besöka donken innan vi tog bussen vidare till hotellet, för vi skulle nämligen inte lyfta förens på morgonen därpå.

Väl på plats i resturangen så fick vi besök av Mirka som har blivit en god vän till mig – ja ni känner säkert igen henne från teven 😛 Det var super trevligt. Hon peppade mig lite inför flygningen – kanske såg hon skräcken i mina ögon. För yeah vilken utsikt det var från resturangen. Ångest.

Här syns Mirka med delar av familjen Ilmrud.

Efter lite bök så kom vi ialla fram till hotellet med trötta ungar, packning samt tre vagnar. Pust. Vi gjorde oss hemmastadda. De små kidsen hittade badkaret och blev överlyckliga och pappa Micke hoppade i sängen om inte ännu mera överlycklig! Lycklig var jag för deras skull.

I en hiss på arlanda. Trångt – men det är så vi gillar det!

BADA 😉

Go Sport Travel lite skum och en öl – pappa är nöjd!

Kan dock inte rekomendera att övernatta på ett hotell brevid en flygplats när man är flygrädd. Räkna får blev motvilligt att räkna flyg. Swiiisch där flög ännu ett iväg. Försökte samla mig och tänka på vad hypnotisören Ulf sa ”flygvärdinnan kommer ha clown näsa och vingar utav granar” jaja det här kommer gå bra. Alternativt – jag springer härifrån och låtsas att jag blivit akut sjuk och kan inte lämna landet. Hmmm det är frågan? Men så blickar jag ner på barnen som ligger så sött och sover, förväntansfulla över vad morgondagen ska ge. Åhh för deras skull så måste jag klara detta!

Så blev det morgon. Wiiii Adam springer och leker att han är ett flygplan…

Muttrar med mig själv ”för deras skull”…

Visst ser det härligt ut?

Hörs mer ikväll – och då på ett nytt ställe – håll utkik!

Puss!

Idag har Yatzy för första gången fått känna gräset under tassarna. Nu äntligen har snön börjat försvinna och temperaturen börjar stiga. Aningens mera behagligt för de små valparna. Titta så söt man kan vara…

Men fortfarande har inte rätt husse och matte dykt upp. Men vi har inte bråttom, det viktiga är att han kommer i rätt händer. Vet ni någon som skulle kunna ge denna lilla älskling ett kärleksfullt hem så går det givetvis bra att höra av sig.

Nu ska vi ta oss lite att käka för att sen dra iväg med Engla-Freja på gympa. Som hon har längtat efter denna gympa. Det är liksom hennes lilla grej, och hon får känna att hon har total uppmärksamhet. Våran lilla gymnastikprinsessa.

Vidare sen blir det till mamma och Vadstena för att titta på diamanterna som nu klär hennes ena finger. Mamma fyllde nämligen år igår och det ska ju firas såklart! HURRA!

 

Har ni hört talats om att man inte ska gå på sovandes ben? Ja alltså när man har suttit lite knasigt och så somnar benet, det sticker och kliar jätte ogehagligt.

Idag somnade Adam på sin giraff på golvet. Ja han är sån, är han trött så kan han lägga sig i princip vart som helst och somna. Och idag blev det framför teven på golvet.

Micke skulle åka och handla, jag hade fullt upp med Colin som tjurade så Adam fick ligga kvar en stund. Så vaknade Adam och blev tokledsen för att han inte fått följa med pappa och handla. Han grät och grät. Efter en stund så släppte han sin frustration över att ha missat shoppingen med pappa och klagade på sin arm som gjorde sååå ont. Han ville inte röra den. Min första tanke var att armen somnat. Försökte trösta och muta med allt möjligt. Och inte gick det över för att pappa kom hem igen. Till slut lugnade han ner sig, men fortfarande ville han inte röra armen och ont hade han vid beröring. Nått var ju lite tokigt.

Klämde och kände, och jovisst hade den hoppat ur led. Ett typiskt piglux. Allting pekade mot att det skulle vara det. Hans osymetriska hållning över axlarna och det faktum att han inte använda handen. Försökte reponera armen själv men den ville inte lägga sig till rätta.

Rinde 1177 och de tyckte vi skulle åka till akuten och det gjorde vi.

Väl på plats så var Adam superduktig, och vilken smärttröskel den pojken måste ha. Adam hittade godiset direkt!

Och tvillingarna roade sig på egen hand. Men för fem kronor så är det en klart prisvärd barnvakt…

Till slut blev det våran tur. Doktorn klämde och kände och kunde stärka mina misstankar. Försiktigt försökte han lägga armen tillrätta. Men det verkade inte att funka, så doktorn tyckte vi skulle röntga. men så innan vi var på väg till röntgen så vill doktorn försöka ännu en gång att få armen på plats och det lyckades. Klick sa det så var den på plats igen. Hurra! Den blev så gott som ny. Vi blev hemskickade och allt var som bortblåst.

Men innan vi fick gå så ville doktorn ha ett kort på oss, och det fick han. Han skulle minsann visa sina barn att han träffat Familjen Annorlunda :o)

Nu är jag så jäkla trött , så nu hoppar jag i säng och förhoppningsvis så är mina armar och ben på plats imrgon när jag vaknar! 

Sweet dreams!

Varit lite si och så med bloggandet. Men alla som vill följa mig har ju kunnat göra det på fejjan. Jätte kul att ni vill lära känna mig. Men jag får fortfarande vänförfrågningar på mina gamla profil – lägg till den nya istället vetja så kan vi snacka lite skit. (Familjen Annorlunda Madde)

Men på riktigt jag måste verkligen ha världens roligaste jobb. Kommer på mig själv med att inte slutat jobba ännu – förstår ni DÅ trivs man.

Mycket bollar i luften. Men det är så jag gillar det.

Barnen börjar så smått att förstå att mamma inte är tillgänglig på samma sätt. Men det är en balansgång som faktiskt är riktigt svår. De små barnen förstår ju inte och jag kan inte kräva att de ska göra det heller. När barnen väl kommer in på dagis några timmar om dagen så kommer det gå bättre att jobba hemifrån.

Just nu sitter jag i hobbyrummet i källaren och jobbar. Jag är tvungen för att totalt kunna sätta mig in i allting. När jag sen har blivit lite varm i kläderna så kanske jag vågar att flytta upp igen.

Micke har har varit en riktig kämpe. Första veckan och han har överlevt. Och nej jag påstår inte att vi morsor kan föräldraledig rollen bättre, men att gå hem 100% med sju barn är inte lätt. Det är en omställning för honom precis som det är för mig. Med undantag för att jag har suttit med tvillingarna i knät då och då när jag har jobbat vid datorn så har Micke hunnit tvätta typ 30 maskiner tvätt, lagat mat varenda dag, tagit disken och jaa gjort allt!

Älskling du är en riktig ”hemmafru” and I LOVE YOU.

 

 

 

De senaste graviditeterna så har jag inte mått så bra. Mycket illamående, yrsel och olika diverse symtom. Dessa nio månader som skulle vara sååå härliga? Njut av din graviditet, du är så vacker, kan man höra många säga till havande kvinnor. Jag kände mig ju bara stor, klumpig och äcklig. Trivdes inte alls, även om jag kunde tycka att det var hur mysigt som helst med sparkarna i magen. När Micke tog fram kameran så skrek jag – NEJ!

Nu så här efteråt kan jag tycka att jag kanske var aningen larvig, det kändes nog mera än vad det såg ut. Och nu ångrar jag mig, klart jag skulle förevigat det som var så vackert! Åhh vad dum jag var!

Nu vill jag såklart inte att någon ska vara lika dum som jag.

Fotografera magarna förbövelen!

Kolla här, men på riktigt hur fina är inte dessa bilder, jag ryser så fint!

Fotografen som har tagit dessa bilder bilder heter Pernilla. Hon är grym! Vill ni träffa henne? Såklart ni vill :o)

Jag kommer köra en liten tävling här på bloggen. Du kan vinna en dejt med Pernilla i hennes studio. Det ända du behöver göra är att GILLA PernillaFotograf på facebook och lämna en motivering till varför just du skulle vilja ha en porträttfotografering. Tävlingen pågår till 1 Mars 21.00. Vinnaren presenteras här på bloggen dagen efter.

Här kommer lite mera av Pernilla…

Nu tävlar vi!

Nu ska jag besöka ett tryckeri som ska hjälpa mig lite. Visst är det härligt att alltid ha en massa bollar i luften :o)

Allt handlar om Willvin. Gå gärna med i Willvin – smart designs for families on the go på facebook. Där händer det alltid roliga grejer. Men titta hur sjukt snygg är inte den här…

Solen skiner och våren känns nära – visst är det väl underbart!

Eller nått… Ja vi får väl se i nästa veckas program hur rädd jag egentligen är för att flyga – LIVRÄDD!

Men hypnosen var sååå häftig! Och enligt Ulf så var jag väldigt mottaglig för just hypnos. Många frågar hur känns det? Kommer du ihåg allt?

Det känns nästan som när man håller på att somna. Kroppen blir slö och andningen tung. Man är någonstan mellan vaken och sova. Ibörjan av hypnosen så hade jag ett samtal med mig själv…

”Skratta inte Madde”

”Försök att bara slappna av”

”Snart kan jag inte hålla mig – jag vill gapskratta!”

”undrar om han blir ledsen om jag skrattar?”

”oj vad han pratar – hinner han verkligen med att andas?”

”Skärp mig nu”

Och jo det han sa var intressant, jag började lyssna och till slut så tog jag det till mig – hans ord. Jag blev trött, nickade till. Blev skraj och var tvungen att hålla koll. Till slut var jag i hypnos – märkligt!

Jag var egentligen rädd för det här med hypnos också, tänk om man inte skulle komma ur sin hypnos, så hemskt.

Jag ska träffa Ulf igen – sen ska jag resa runtom hela världen!

Men i den här processen så besökte vi ju också flygvapenmuseum i Linköping. Där har vi varit många gånger innan men aldrig har jag provat den här JAS 39 Gripen simulatorn. Det var skithäftigt!

 

Nu taggar vi till oss för en resa till Italien i nästa program. Och ni kan inte gissa vilka vi träffar där. Jo hela Milanlaget. Alla pappors våta dröm. Mer om det nästa vecka.

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe och göra en himla massa roliga telefonsamtal…

Puss :-*