Blä jag har känt mig som jag sett ut idag. Vet inte varför men de fyra sista dagarna så har mina ögonlock svullnat upp. Som ödem typ. Kan inte komma på varför, trötthet eller kanske allergi? Sen slog det mig att det kanske är min nya superbraiga dag och nattkräm som påverkat mig så här. Något annat nytt har jag inte blivit ”utsatt” för. Nu ska jag hålla upp några dagar utan krämen tänkte jag. Hoppas verkligen det går över. Förutom ögonproblemen så ska jag nog inte klaga. Idag hämtade vi hem en liten kattunge som Engla-Freja döpte till Bella. Jag är jätte förtjust i namnet Bella och det var nog därför kissen fick heta det. Alla barnen tyckte kissen var såå söt. Våra hundar höll nog med. Divan är van med katter så för henne var det inga konstigheter. Mer spännande var det med Devil. Det var första gången han fick träffa en katt på så nära håll. Men han var så försiktig nästan lite rädd, kissen fick en puss och så var det bra. Han la sig ner och spanade på katten från håll. Nej vi har inte skaffat katt, jag har köpt en till min bästa kompis. Tänkte jag skulle lägga upp en massa bilder imorgon. Gissa om hon blev chockad och glad 🙂

Här ligger Bella i Victors famn och väntar på sin helt ovetande matte. Nu ska jag ta med mig paddan från soffan till sängen och läsa lite. Sov gott ♥

Så vi kunde inte äta tacos på nyårsafton, det bara gick inte. det blev en potatisgratäng, ytterfilé och ädelostsås – taadaa!

Vi hade trevligt sällskap och ett härligt kaos 🙂

12 barn 6 vuxna och 4 hundar 🙂 Vi lekte ”fånga spöken” (roligt spel som jag ska visa er någon dag) vi dansade och skrattade. Barnen var överlyckliga!

Vi tolvslaget så gick vi ut och skålade och enligt tradition så sjöng alla ”ja må du leva” och hurrade för Victor som fyller år 1 januari. Tänka sig min lilla pojke har nu blivit 15 år. Helt ofattbart! Han är nu lika gammal som jag var när jag fick barn, när jag blev mamma för första gången. Hjälp det är galet! Jag minns den dagen som om det vore igår. Jag ringde min storebror och snyftade i luren att jag var på sjukhuset. ”VA så här dags, äru inte klok i hövet eller? Guud så daant döh!” Men tidigt på morgonen så kom han upp på BB och snart var en liten Victor född. Jo det var ju nyårsafton och efterfesten var i full gång när jag hade bestämt mig för att bli morsa. Han var så liten, han vägde 3110 och var 49cm lång. Jag vet att jag tittade på honom länge, länge och tänkte att jag aldrig hade sett något så fint i hela livet.

Det här också 15 år i rad som Victors biologiska pappa struntat i hans födelsedag. Varje år så tänker jag att kanske, om han har några känslor i kroppen så kanske han hör av sig på ett eller annat sätt. Bara ett litet meddelande, vad som helst. En normal människa kan bara inte strunta i det? Ibland har jag frågat Victor om han är ledsen över att inte ha en pappa. Han brukar svara mig att han inte vet vad han saknar för han har aldrig haft någon pappa. Och de som kallat sig för pappa har lämnat hans liv. Den ända som inte kallat sig för pappa är Micke och han är mer pappa för Victor en vad någon någonsin kommer bli. Blod är inte alltid tjockare än vatten!

Victor blev glad över våran skönsång mitt i natten i alla fall. Han ville nog helst av allt vara döv för stunden!

Dagen efter nyårsafton är för många en evig lång baksmälla som förgylls av bakispizza. Men inte för oss. Nyårsdagen för oss är familjemiddag i Linköping. Då är det kalkon som står överst på menyn.

Engla-Freja och kusinen Olivia ♥

Efter maten blev det paltkoma. Vi låg/hängde/satt var vi än var. Kände oss som julgrisar allesammans. Hur vi ens fick i oss efterätt är helt ofattbart.

Brudarna i leopard. Outfit – Lindex – Lindex och Gina

Efter fikan så var det bara att  göra sig i ordning och bege sig sig hem. Nu var det dags för ännu en fika, en födelsedagsfika 🙂 Mormor kom till barnens stora förtjusning!

Det har gått i ett kan man säga. Det ska bli skönt med en sovmorgon imorgon. Alla telefoner på ljudlöst och barnen sover länge. Kanske om jag orkar så ska jag beta av lite mejl och ringa några samtal. Annars ska jag vara slöa…

Hade ni en bra nyårshelg?

 

Ett år med mycket glädje, en bebis, ny vänskap och mycket annat.

Det är svårt att sammanfatta året. Ett år av många och ändå så betydelsefullt. Jag inledde året i vetskap om att jag skulle bli mamma till en liten flicka. Kalla mig galen för det var precis så jag kände mig. Det kom senare att bli helt underbart att äntligen få träffa det lilla miraklet. Familjen skulle bli större, och ännu större blev den när vi fick veta att storken även skulle ge våra barn två nya kusiner. Noel och Olivia.

Precis som andra familjer så har vi haft det bättre och sämre. Uppgångar och nergångar. Men framför allt så har vi haft turen att ha våra underbara vänner runtomkring oss. Vänskap är något som har fått en stark betydelse året 2012. Jag har lärt mig att ensam inte alltid är starkast. Och oavsett hur mycket man än kämpar så är det fint att ha en vän att luta sig emot ibland. Gud vad jag älskar mina vänner!

Jag fick också lära mig att sociala medier gör folk tokiga! En del blir värre än andra,  lycka och framgång svider!

Något annat som slog mig under de gångna året är att mammarollen inte alltid är självklar. Lite in på 2012 så blev en comeback i tvrutan ett faktum och förväntningarna var stora. Ett filmteam skulle bli våra nya familjemedlemmar i sådär tre månader. Behöver jag förklara att personkemin är ett måste?

Jag speglades av mig ”själv” och tänkte många gånger att ”så det är sådär jag skulle levt om jag inté var mamma?”. Inslagsproducenten som kom var lika gammal som mig men levde ett helt annat liv. Snygg ung karriärskvinna som gick på klubbar och dansade. Skrattretande att föräldrarollens självklarheter inte var uppenbara för denna. För vissa saker borde ju vara självklart? Nej inte för alla tydligen, konstigt nog? Jag har varit mamma i hela mitt vuxna liv, tom innan jag ens blivit vuxen. Något annat liv känner jag inte till. Vi lärde oss nog av varandra och idag skulle hon kunna vara en syrra. Familjen blev starkare, den ända vi saknade var Oliver som inte fick vara med på resan för sin pappa.

Tvillingarna bytte ut sina spjälsängar mot riktiga sängar och Engla-Freja tappade tänder. Victor gick in för att vara en riktig fjortis och Wilson blev ett huvud längre. Adams armar gick ur led och helts plötsligen så började bebisen krypa!

Micke tog beslutet att komma i form till vätternundan och började träna och äta rätt. Minus sjutton kilo och på god väg mot sitt mål. Jag kommer bli sveriges bästa PT!

Mina tavlor har blivit riktig konst och visioner om en ny spännande framtid har tagit fart!

Tack 2012 för ett fantastiskt år – grunden för ett ännu bättre 2013

Mot nya äventyr, mera glädje och fin framtid. Hoppas vi syns!

Och för er som är nyfikna på den nya säsongen av familjen Annorlunda så får ni hålla utkik efter vinjetten som släpps 15 januari på tv4!

😀