Snabbt och enkelt!

Så hur många gånger står man inte och gräver i kylskåpet och kliar sig i huvudet över hur fantasifattig man faktiskt är. Vad ska man bjuda på idag? Samma visa varje vecka, undrar egentligen när skörbjuggen ska slå till.

Så i hopp om att få en massa inspiration av mina läsare (tipsa gärna om recept) så bjuder jag här på ett superenkelt recept som inte går att misslyckas med.

BarbaMammas pastasås…

Till denna behöver du:

1st purjolök

1 pkt rök skinka (alt kassler)

Grönsaksbuljong

5 dl Grädde

2 pkt bacon

2 tsk majsstärkelse (redning)

Vitlökspulver

Vitpeppar

Grovmalen svartpeppar

Margarin

Valfri pasta

mat3.jpeg

Ta fram en kastrull, lägg i lite margarin som får smälta ihop med den hackade purjolöken på låg värme. 

Mat1.jpeg 

Under tiden – skär upp skinkan och lägg sedan i den samt en grönsaksbuljong i kastrullen. Passa också på att sätta på en kastrull med vatten till pastan.

 

mat4.jpeg

Låt koka ett par minuter…

mat5.jpeg

Häll sedan över grädden och låt pastasåsen koka upp.

mat6.jpeg

Tillsätt sedan vitlökspulver samt peppar efter smak (ganska rejält)

mat7.jpeg

För att sedan göra pastasåsen lite krämigare så blandar jag i majsstärkelse.

mat8.jpeg

Under tiden att pastan kokar och såsen sjuder så passar jag på att steka lite bacon.

mat9.jpeg

Klart!

Snabbt och enkelt. Barbamammas pastasås toppat med bacon, riven ost, gurka och en baguette fylld med vitlök.

MUMS!

Ännu en helg har passerat – denna extra betydelsefull!

Så var det måndag igen. Jag gillar måndagar, och kanske denna extra mycket. Helgen var full av många härliga stunder. Hela familjen var samlad, valparna föddes och jag fick äran att träffa söta Anna.

Kunde inte bli bättre.

Anna kommer ifrån Stockholm och vi hade bestämt träff i Linköping. Hon tog tåget. Eftersom jag hade varit uppe och agerat barnmorska på natten så var jag enormt trött, och det blev lite pyssel innan vi till slut kom iväg. Väl framme i Linköping så väntade Anna på tågstationen.

En snygg tjej med lättskimmrande rosa läppglans sken upp som solen när hon såg mig.

Anna och jag har mest haft kontakt över nätet – hon bloggar på aftonbladet precis som jag och på den vägen är det. Vi har blivit riktigt goda vänner och jag känner mig enormt glad över att kunna säga att hon är min vän för hon är en helmysig tjej.

Ganska lustigt egentligen hur man kan lära känna någon genom elektronik – snart säger jag BAZINGA och har robotkropp. Men faktum är att utveckligen många gånger är positiv tack och lov. Utan datorn hade jag aldrig träffat Anna. Och jag som alltid får för mig att saker och ting alltid sker av en anledning måste ju säga att datorn är en helt okej utveckling. Tack. Så om nu ödet har för oss samman så finns det en anledning – vi skulle vara vänner.

Anna lider av obotlig cancer. Hon upptäckte en knöl i bröstet för tre år sedan.Trots att hon tidigt sökte vård, och trots tidigare cancerfall i släkten, missade läkaren genom en slarvig undersökning att upptäckta sjukdomen.

Anna bestämde sig att operera bort knölen i bröstet i alla fall – men hamnade då i den vanliga operationskön. När hon slutligen fick vård ett år senare hade cancern spritt sig till lymfkörtlarna och lungorna.

Förbannade helvetes jävla sjukdomar!

Hat – det är så starkt. Man vill liksom inte använda ordet ”hatar” men är det något jag HATAR så är det cancer!

Cancern tog min pappa, min älskade lilla pappa. Den tar nära och kära från många… Det är så orättvist!

Livet har sin gång – men när livet tar från de som ännu ej hunnit leva så undrar man – vad är meningen!?

Men Anna är en kämpe, hon älskar livet och fångar dagen. Och vi hade en jätte rolig dag i Linköping stad.

100_1858.JPG

En huvudbonad och pluta med läpparna – genast var vi oemotståndliga!

100_1857.JPG

Anna matchar – kan det vara festblåsan till nyår? ;o)

100_1852.JPG

Lycklig!

100_1862.JPG

Vi ”bantningsfikar” …

100_1870.JPG

Tjusiga damer!

Det är alltid roligt att träffa människor som ger en bra energi. Mycket skratt och fnissande mellan varven blev det, och jag hoppas att vi snart ses igen! Jag fick en julklapp av Anna, och jag är sååååå nyfiken…

paket anna.jpeg

Undrar vad det kan vara i ?

Vill ni besöka Anna så gör ni det här Cancerbloggen

 En Vän är den
som vet allt om en
men ändå
fortfarande tycker om en.

<3

Sveriges yngsta mormor!

Jajemän – stolt sådan! Divan-Sivan har kalvat och det blev en av varje :o) Vilken tjej, hon klarade det galant och ännu mera ofattbart egentligen – hur visste hon vad som väntade? Ett riktigt proffs!

familjen.jpeg

Yatzy.jpeg

barbie.jpeg

Det är jag som är svarta katten…

Eller skulle vilja vara det. Näst intill odödlig, snygg, smidig och farlig. Hur som helst är tavla nummer två nu klar. Fick efter gårdagens inlägg förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att sälja mina kontverk. Och visst skulle jag kunna tänka mig att göra det. Kan jag glädja någon med mitt skapande så gör jag gärna det.

pyssel4.jpeg

pyssel5.jpeg

Nu ska jag ägna resten av dagen till tråkiga måsten. Men först ska jag ringa bästa Hannah för lite skvaller över en kopp kaffe. Och med skvaller menar jag – sömnbrist, bajsblöjor och barndregel. Och kanske ska jag reta henne lite för bilden som ligger upp på facebook tagen för sådär sju år sedan – HAHAHAHA! Skönt att man undvikt kameran i sociala sammanhang 😉

Oooops!  

Pappa inspirerar…

Jag är lite av en boarderline vad det gäller intressen. Det går upp och ner, kul och tråkigt. Något som jag tyckte var kul förra vecka kanske inte är så kul denna vecka. Nja okej jag kanske överdriver lite men jag är väldigt impulsiv. Får jag en tanke i huvudet så måste jag bara genomföra den. Sen går det i vågor. Jag har ju ganska många intressen. Ibland fastnar man för vissa lite mer än andra. Jag har tex spelat piano i hela mitt liv – fast i perioder mera än just nu. Har en hel hög med egenskriven musik som bara ligger.

Länge har jag gått och grubblat på vad jag ska sätta upp på väggen i hallen – ramarna är redan på plats, men innehållet tomt. Igår kom jag på vad som skulle pryda väggen.

Och för det får jag tacka pappa.

Pappa läste ofta serietidningar när han låg i sängen och skulle sova. En av favoriterna var batman. Såklart jag skulle teckna batman med en toutch av mig. Catwomen går nu mera under Ilmrud. Och vips så har tavlorna fått liv . Riktigt coolt!

pyssel2.jpeg

pyssel3.jpeg

Det påminner mig också om hur mycket jag saknar pappa. Det lider mot jul, och nu mer än annars – nej lika mycket. Tacksam över hur han fortfarande påverkar mitt liv. Tack lilla pappa…