Min usla dag blev ju trots allt ganska bra. Vi prövade fiskelyckan i Göta Kanal. Barnen älskar små spontan utflykter, och då går ju allt lite enklare när man ska få iväg hela familjen.

Och här SPRINGER jag iväg… Fiskfobin tog överhand :-S Jag tycker verkligen det är sååå äckligt med fisk!

Pappa Micke visar upp middagen, en liten abborre. Det var Wille Wilson som fick napp minsann, och gissa om han blev glad då? Så nu ska han bli fiskarkungen och fiska hela dagarna…

Det nästan syns hur obehagligt jag tycker det är! Uhhhh BLÄ! Tur vi inte fiskar så ofta…

Här visar Olivers kompis Anton stolt upp Willes fisk! Att dom bara vågar ta i fisken…

Och såklart fiskarkungen…. Medans övriga i familjen fortsatte att fiska så hoppade jag in i bilen för att ge tvillingarna lite mat. Och för att underlätta för pappa Micke så fick Adam följa med in i bilen. Adam tyckte det var jätte kul att ”köra” bil, TUUUUUUT!!!

Drömmer om att en dag kunna nå ner till gaspedalen..

 

Charlie gillar att fiska. Men nja Colin verkar likgiltig 😉

Efter en härlig kväll med familjen så sover nu hela bohaget, och jag får min lilla tid framför burken. Imorgon ska jag besöka min vän S, och då hoppas jag få smaka på något av hennes mästerverk. Så jag hoppar över frukosten så kan jag svulla i mig en massa gott 😉 Går och lägger mig…

 

Tydligen så hade även jag valt fel napp inatt. Prinsarna höll mig vaken både nu och då, så imorse var det svårt att hålla sig vaken. Men grabbarna kom iväg till skolans årliga mossecup i tid. Fotboll stod på schemat hela dagen. Vi hade lovat att gå dit och heja på, dumma dumma löften :-S Tur jag har en så snäll man som ALLTID håller vad han lovar. Så han tog med sig Wille Wilson, Engla-Freja och Adam ner till fotbollsplanen.

En timme eller två senare kom även jag, twinsen och Divan iväg. Lagom grusig i ögonen och på det bästa humöret. Nämen såklart på Motalas mest trafikerade väg så var Divan tvungen att sätta sig mitt på övergångsstället och BAJSA, hurra! Dagen kan inte bli bättre tänkt jag. Tålamodet hade nästan runnit över, men bara nästan.

Väl nere på planen så stormade barnen fram till Divan. Hundtricket funkar, det vet jag. När jag äntligen lyckats tränga oss ur folkmassan så kom en trevlig lärare fram och var nyfiken på tvillingarna. Hon hade nämligen själv tvilling flickor. När vi hade växlat några ord som kom nu ännu en lärare fram och en till. Bla bla bla. Många frågor osv. Kände bara att jag behövde få gå hem och SOVA. Då kläcker den ena läraren:

-Men du, jag har hört att man måste ha mössa på bebisar, stämmer inte det?

(mina bebisar hade INTE mössa)

-Nja jo det bör man nog kanske ha på en nyfödd bebis, det hade jag. Men mina är 3 månader gamla och dessutom så ligger de i en vagn nerbäddade och ombonade.

-Jaha för på min tid då hade man minsann mössa på barnen.

Men va fan jag har 7 barn, (vilket hon vet) ge dig! Tackar så vänligt för tips och råd, men med den där minen så var det absolut en besserwisser morsa, det är jag säker på!

Varför är det alltid så, att det ALLTID finns någon som tror sig veta allt? Och som gärna vill yttra sig bara om så möjlighet finns, VARFÖR?

Med mitt strålande humör så tog vi nu med alla barnen hem, alla plus Olivers kompis Anton, Och alla kidsen var hungriga. Så det var ju bara att gå hem och laga mat. Micke stod vid spisen och jag yrade omkring likt en yr höna.

Jösses!

Men nu är magen mätt, Adam, Engla-Freja och twinsen sover middag, de stora grabbarna är ute och spelar fotboll och jag ska ta tag i disken….